United States or Mayotte ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han ville säga något, men nu stod fru Anna i dörren. Det är tid, sade hon. Hög tid! viskade en röst inom Kerstin Flemings klappande hjärta. En natt och en morgon på Kymmenegård. Gustav II Adolf var från sin tidiga ungdom van vid strängt arbete, och det som icke medhanns om dagen måste mången gång upptaga natten.
Om icke mäster Sigfrid varit vanare att beskåda avlägsna himmelska stjärnor än jordiska irrbloss, så skulle han kanske vid dessa ord hava förmärkt ett hastigt förgående drömlikt skimmer i Kerstin Flemings glänsande ögon.
Jag mins en kväll, som om i går det varit; din fader borta uti rian var, din moder satt med dig invid sitt bröst och såg för första gång det födselmärke, som du vid hjärtat bär, och undrade hvad denna ormgadd väl betyda skulle, då vildt en skara ut af Flemings knektar i rummet rusade, af blod bestänkta.
Ett lågt, men långt envånings trähus, som ofta härbärgerat höga personer, erbjöd dock även utrymme nog för Henrik Flemings möte med sina resande släktingar. Klockan var tio på förmiddagen, och den väntade gästen dröjde. Kerstin Fleming gick ut till forsen och betraktade tankfull dess brusande våg, som mot de snöklädda stränderna förekom nästan svart.
FÅNGVAKTAREN. Jag skulle blott säga till häruppe, att den siste af fångarna har dött i natt. DANIEL HJORT. Ha, ha! Det var rätt lyckligt för den stackars karlen! I dag är lyckan gäst på detta slott, från Flemings son alt ner till Flemings fångar. Gå! Isig graflukt hämtar du hit upp! Ej Arvid Stålarm nu har tid med dig. FÅNGVAKTAREN. Säg, är det sant, att vi få krig igen?
Förräda vore det min konungs land, och fast mitt svärd i striden väger ringa, jag för min kung skall veta det att svinga. STÅLARM. Det hoppas jag utaf Klaes Flemings son. Nu till fru Ebba! I sitt bönerum hon väntar oss. Femte scenen. Johan Fleming. Olof Klaesson. JOHAN FLEMING. Hör på ett ord, min bror! Vi varit nu en tid ej riktigt goda uppå hvarandra.