United States or Micronesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kejsarinnan log med mildhet Och fann godt begynna åter: "Ofta, ofta har jag skattat deras lycka, Som ett mindre rike styra, Blott en ringa krets, som lätt ett vaksamt öga Mäta kan och öfverskåda. Hvilken sällhet att till alla kunna hinna, Kunna ordna alla brister Och en liten blomstergård af frid och lycka Blott med hjärtats vilja skapa!
Se, så har jag beskrifvit hans gård och bördiga ägor Utan ett svekfullt ord, och på samma sätt äfven hans husdjur, Tager jag hönorna bort och den vaksamt galande tuppen, Hvilka i stugan vistas och bo med människor gärna. Sådant äger han allt, den raske Mattias i Kuru, Rik och förnöjd, och befaller ännu, som om herre han vore, Tre välmående torparegods på hans bördiga hemman.
Vill du spilla både ditt eget liv och din bästa träls, då skall du fortsätta just så som du nu vänt hästen. Folke Filbyter red tyst på, men bryten tänkte, att han väl skulle betänka sig, om han fann sig ensam. Därför steg han av. Han stannade ändå vaksamt i skogsbrynet, fast han visste att han icke mycket kunde hjälpa honom, utan vapen som han var.
»Jag tyckte det var synd om henne; dessutom måste hon ut ur röken här», ursäktade sig kandidaten. Och så gick Hertha ut för att taga sig en förmiddagspromenad, åtföljd af sin läkare, som dels höll vaksamt öga med byltena på hennes fötter, dels med grisarne, hvilka hon dessutom »konverserade» med tillhjelp af en större käpp.
Man ser här en man uppträda i trots mot gudarne och dessa tyst och vaksamt leda en följd af personer och händelser så, att deras kärleksfulla afsikt att krossa och tillrättaföra honom segrande tillintetgör alla motverkande omständigheter och omsider fullkomligt vinnes. Sådan är i min föreställning hela dikten; läsaren finner här de yttersta konturerna, inom hvilka den rör sig.
TEKMESSA. Så skall då striden vara länge än. O Zeus, Naturen lugnas, stormarna i dagens barm, De somna förrän dagen; mänskans stormar blott Försmå att hvila, trotsa vaksamt natten själf; Blott natten, sänd af döden, stillar allt. LEDSVENNEN. Var glad, Var icke sorgsen, drottning, mer! Må striden fritt Förlängas, segern följer ju de våra nu. TEKMESSA. Så tycks det, prisad vare Zeus.
HYLLOS. Så gjorde han, dock ej i ädel växling blott, Men gäldande den andres offer tusenfaldt. Ty oupphörligt, hvarje gång han sprängt en hop Omkring Leontes och från honom skilts igen, Såg han den trogna vännen omges af en ny Och kom med hjälp ånyo. Mera vaksamt har Ej konungsörnen, sväfvande kring rymderna, Sitt öga fäst på nästet, på de sinas bo, Än han på platsen, där hans vapenbroder stred.