United States or Saint Vincent and the Grenadines ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han på korset, han allena, Annan är ej funnen än, Han Guds lamm, det fromma, rena, Dör för ovän som för vän; Han, den ende, gör ej val, Räknar ej de sinas tal: "Kommer alle!" så han talar, Kämpar, blöder och hugsvalar.
Medan det hviskades så och enhvar förnöjdes af talet, Gick Zakarias tillbaka och tog välvördig sin plats in Högst vid bordet, där bänk med bänk i vinkel förenas. Ej förglömde han där att tömma sitt stop för de sinas Stadiga lycka och väl, ej heller att röra sin tunga Ömsom i egna förståndiga värf och ömsom i andras, Såsom han mycket sett och mycket bepröfvat i världen.
I sammanhang härmed har man äfven på allt sätt sökt uppmuntra och underlätta giftermålen, utan att kontrahenterna behöft eller kunnat lemna församlingen någon annan garanti för sin och de sinas försörjning i framtiden, än fattigvården.
Ett icke litet tal hade med sina liv köpt segern i den föregående drabbningen. Till ringare pris hade han icke kunnat vinnas. Krysanteus' anordningar vittnade om en klok beräkning att spara de sinas liv. Krysanteus och Teodoros, jämte de män, som bildade den lilla härens krigsråd, voro samlade i högkvarteret.
Hittills har rikedomen blifvit förfogad öfver på tre sätt: Det första och allmännaste har varit att testamentera den åt sin efterlefvande familj. Frånräknadt omsorgen för de sinas anspråkslösa och oberoende underhåll, så kan sättas i fråga om ett sådant bruk af rikedom är rätt eller klokt.
Så länge människan var en sköteslös vilde, blefvo inga byggnader uppförda eller några andra framsteg gjorda. Den civiliserade människan har från sitt tidigaste lif ingen klarare plikt för ögonen än nödvändigheten att sörja för sin egen och de sinas framtid.
Af dödens natt Hans blick betäckes Dock nej, utaf de Sinas skri Han till förnyad jemmer väckes Och skådar, hur i slafveri En Ammons krigar-flock dem för, Och tiofallt Han döden dör. Ty allt hvad lifvet bittrast har, Och allt hvad tanken hemskast äger Än med en här af fasor drar Förbi Hans själ på smärtans läger.
HYLLOS. Så gjorde han, dock ej i ädel växling blott, Men gäldande den andres offer tusenfaldt. Ty oupphörligt, hvarje gång han sprängt en hop Omkring Leontes och från honom skilts igen, Såg han den trogna vännen omges af en ny Och kom med hjälp ånyo. Mera vaksamt har Ej konungsörnen, sväfvande kring rymderna, Sitt öga fäst på nästet, på de sinas bo, Än han på platsen, där hans vapenbroder stred.