Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juli 2025
Hon måste dö, dö, dö! strykas ut ur mitt lif. Hon smög sig ditin derför att jag mot bättre vetande ansträngde mig att se henne med dina ögon. Det var orätt af mig; det var svaghet men jag kunde icke uthärda att mista dig. Nu är jag stark igen, stark nog att vara ensam och ändå lefva. Jag hatar henne; jag kan icke förlåta.
Detta vållade henne mycket kärt besvär och gjorde henne så lycklig, att hon förnekade sin kvinnliga fåfänga och afsvor sitt hat till männen. Det kändes blott som en oerhörd ära och tillfredsställelse, att Didrik Bruun behagat fatta minsta intresse för någon eller något i hennes hus.
Men Maheli väntade hela dagen, att han skulle hemkomma, och då han icke kom bedröfvades hon och sade: hvad har händt min herra? Och hon sände en tjenare ut att speja, och tjenaren återkom och bådade henne hvad som händt. Och Maheli vred sina händer och afklädde sig sina kosteliga kläder och låg hela natten och bad inför Herran.
Det klämde henne för bröstet denna unga menniska, som sade sig vara förlamad invärtes, var blott 25 år och han var hennes son. »Jag ville hellre lida», fortfor han; »hellre hvad helst, bara jag verkligen kunde känna något.» Det blef ett ögonblicks tystnad. Hon satt och plockade bland papperen i sin skrifbordslåda och han följde i början rent mekaniskt hennes förehafvande med ögonen.
Han svängde runt med henne, släppte henne. Och kysste. Det var inte någon broderskyss, sade Gusten. Frid, mina barn. Jag går på biografen. Akta er för Aposteln! Det syntes, flämtade Elsa. Det syntes över hela gatan. Hördes också. Nu går vi till Backarna. Vet du av, att vi ska bo på Backarna? Ja. Jaa, härmade han. Tänk att nu blir trädgården din och huset också. Är det inte roligt? Jo.
Hennes intelligens, det estetiskt fina i hela hennes företeelse, hennes strålande skönhet, hennes stilfulla växt, hennes eleganta toaletter, hennes plastiska rörelser alt detta bedårade och förvirrade mig, fastän där i djupet af mitt hjärta dock fans en obetvinglig antipati, som gjorde att jag än anklagade, än dömde och ibland nästan vämjdes vid henne.
Medan hon satt så, smög dagens trötthet sig över henne, och lullad av det otydliga bullret av rösterna, som stego och sjönko därinne, föll hon efter ett par minuter i sömn. Hon sov redan så hårt, att hon icke märkte det, då dörren en liten stund därefter öppnades, och Förste Konsuln åtföljd av Duroc, hastigt kom
Dagens Ord
Andra Tittar