United States or Germany ? Vote for the TOP Country of the Week !
Du skall icke behöva frukta nattens fasor, icke pilen, som flyger om dagen, icke pesten, som går fram i mörkret, eller farsoten, som ödelägger vid middagens ljus. Om ock tusen falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det dock icke drabba dig. Dina ögon skola blott skåda därpå med lust, och du skall se de ogudaktigas lön.
LEIOKRITOS. Så är det gjordt, och nu i glädje vänder jag Mig bort från denne, bort från blod och fasor, bort Från hot och vrede, främst till den, som segern gaf Och gaf mitt välde trygghet genom dennes fall. Zeus, konung öfver konungar, allhärskare, Tag mot den tack, jag ägnar dig på böjda knän, Och hör med blidhet åter, när för hägn och nåd Jag lofvar åt ditt altar hekatombers gärd.
Det var, som om ur jordens tysta innersta En framtid med dess fröjder, fasor, dygder, brott I dagen stigit och prästinnan genomträngt. Omsider tog hon skälfvande till ord: "Din kung Vill spana ut sitt öde, frågar mig därom; Så se och lär och vet och känn och hör och döm: Trygg härskarn är på Salamis, så länge än Leontes icke fallit för sin faders svärd!"
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla. Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig. De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans. Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. En sång av esraiten Etan.
Skall "afgrundens brunn" öppnas, skola underjordens portar slås upp på vid gafvel, och dess onda invånare ännu en gång tillåtas plåga menniskorna, då hafva vi förfärliga saker att vänta. Att spiritismen då är djupt rotfästad, kan man förstå deraf att hvarken denna ej heller den sjette basunens fasor kunna förmå menniskorna att upphöra att "tillbedja de onda andarna," 9:20.
Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig. Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig. Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo. Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela. Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
Och denna här af mödor och bekymmer Och kval och fasor, som förtära sinnet, Hvad äro de? En tropp af skuggor blott, Fantomer, verkliga för tankens öga, Så länge han i mörkrets rike dväljs, Men tomma, utan varelse och kraft, Så snart han mäktar sig mot ljuset svinga. Ej utom grusets räcka ödets gränser; Och människan, som är på jorden jord, Är himmel genast, då hon är där oppe.
Och han såg hela sommarens fasor mot sig och han önskade att det var höst igen. Nå se det var då tur att jag råkade dig; gå genast till inspektorn och lyft respengar; jag gratulerar! Men skynda dig innan patienten dör! Conclusion: den lille reste kvällen därpå till Bohuslän för att inträda i sin befattning som husläkare hos en mäkta rik köpman, vilken blivit svagsint av vällevnad.
Jag såg i sömnen spöken, natt och fasor; Nu ser jag Minna, himlarna och Gud. O kärlek, huru skön är icke du Emot den Amor med förgiftadt koger, Som dikten målar och passionen tror! Du står förklarad för mitt öga nu; Jag ser din båge riktad, men den är Den öppna famn, du sträcker ut mot världen; Och dina pilar känner jag de bildas Af oskuld, salighet och ljus.