United States or South Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !
HYLLOS. Hvarför? Hvart syftar du med denna ödeläggelse? Den busken har fått frodas sen min barndom där. EUBULOS. Jag vill ej se en annan förekomma mig. Men skynda, medan utan vittnen allt kan ske. Nu måste fram i dagen, hvad i lustrer gömts Och gömmas skall ånyo snart i ändlös tid. Blir grafven mörk, nåväl, den skatt, den tar emot, Har lyst tillräckligt, må väl hvila nu sin glans.
Borta, borta, borta? Hvad menade man, borta? Hon hörde icke på dem. Kapten Daschkoff bodde i närheten. Dit sprang hon andlös, förtviflad. Samma besked. Oh, Katuschka oh, Katuschka, han är död, död den stormiga qvällen ute på isen! så ropade kaptenskan emot henne. Frun lät koka kaffe och gaf Kajsa in det med konjak. Hon drack.
Han sprang ut i ateljéen och ville tala om det för flickorna, men han vände om i dörren och gick in till svarvarna och frågade vad klockan var, och så ned i magasinet och såg på priskuranterna och så tillbaka till sitt rum, där han andlös kastade sig på soffan och var galen i fem minuter!
I vägkanten följde telegrafstolparna med sitt sjungande tackel, en ändlös eskader av enmastare utan stänger och rår, slutande med eselhuvun som vinterliggare. Så kom en grind och en sovande stuga med äppelträn, vilkas frukter lyste i guld som apelsiner, och så smällde grinden igen, kärran rullade fram och det enformiga skallrandet försatte den unge resenären i sömn.
Segrar, vunna redan, och segrar, drömda, Allt var tomhet blott mot den stund, som var. Vårens vindar förde mina segel Utan syfte på ändlös ban, Solbelysta, jublande vågors skuldror Lyfte högt min sällhet mot gudars hem. Då var sorgen nära. Satt vid rodret Jag en afton, i drömmar sänkt, Blott Oihonna vakade vid min sida, Och från höjden såg oss en stjärna blott.
Men er, mitt hemlands söner, som åt våldet nu Af tvång ert bistånd räcken, er förkunnar jag, Att kommen är i verklighet Eurysakes. Hvem är då konung, hvem bör rättvist hälsas här Som härskare af alla, den, som fordomdags, Med oss jämbördig, var vår like, eller den, Som stammar ner från gudaborna drottar, från En ändlös rad af våra fäders konungar?
Tag riket! viskade han. Valdemar släppte sitt grepp om stolpen och stod andlös. Allt blev med ens töcknigt framför honom, och han knöt handen om manteltyget på den sidan, där svärdet annars brukade sitta. Och hvad svarade du då, broder... älskade broder? Jag svarade: lag och rätt får ingen bryta. Kronan är Valdemars, och jag skall hålla den fast på hans huvud, Gud frälse min själ.
Frid med din aska, skald från mitt fosterland! Som jag du ofta vaggat på Auras våg Och ofta, ofta längtat åter Hän till din dal och dess gröna vakter. Men kosan styrs mot öster; den långa sjön Står som en ändlös spegel för ögat fram, Och hvita såsom svanor klyfva Segel vid segel dess blanka yta.
Dit skall Singoalla ställa sin kosa, då hon lämnar barrskogens land. Där skall hon för palmen tala om granen i norden, för lotusblomman om näckrosen och för sig själv förtälja en ändlös saga om en blåögd yngling och sjunga denna saga som en vaggsång för sitt hjärta, tills det domnat.
Nyheten om Perssons oerhörda beteende hade naturligtvis spritt sig, och med andlös spänning avvaktade det söndagspromenerande Barbacka det som skulle ske. Ty att borgmästaren skulle ta den uppstudsige i grundlig upptuktelse stod klart för alla. Men något helt annat skedde.