United States or Iran ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det skulle nu gömmas i kistan, detta ondskefulla spelverk, som gjort af hennes man en »latvarg» och som höll på att äfven förderfva sonen. Skulle begrafvas på kistbottnen och hon hade nyckeln, hon ensam. Ja! hon hade handlat rätt ...... men, det kostade på! Det lilla instrumentet var ju oskyldigt och hade så vackra toner. Hon kysste det.
Nej, redas skall Leiokritos en graf också Invid hans sons, min hätska oväns vid min väns, Och gömmas skall med båda ock i mullens djup, Hvad kämpar älska att i griften äga än, Den trogna vapenskruden: pansar, svärd och hjälm. En vård, konstnärligt formad, skall jag ställa sen På fadrens som på sonens graf, med bådas namn Och äreskrifter huggna in i marmorn djupt.
Jag vill icke söka någon ersättning för dig. Ingen skulle fylla din plats. Odysseus! alla stackars snyltgäster i mitt slott kunna icke spänna din båge. Nej, jag vill väfva en likdräkt åt vår kärlek; och väfven skall växa till ett konstverk, värdt att gömmas och beundras; men då den är färdig, vill jag dö, då är jag trött af arbetet, gammal och grå. Min Odysseus skall komma och se huru jag väft.
Men hennes handelsförvärv och vad hon får såsom skökolön skall vara helgat åt HERREN; det skall icke läggas upp och icke gömmas, utan de som bo inför HERRENS ansikte skola av hennes handelsförvärv hava mat till fyllest och präktiga kläder. Se, HERREN ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare.
Matrester, vittnande om ett alltför gott kök, måste gömmas, och under tiden måste den upphetsade hjärnan framalstra en hel del nödlögner, okristliga men absolut nödvändiga. I dessa halva lögner, halva sanningar spelade råttkungen en betydande roll. I sin glupskhet försmådde han ingenting: stolar, bord, kläder, porslin allt slok kan. För att nu inte tala om potatis, mjöl och dylikt mera lättsmält.
Men det märker herden, som till hjälp vill ila, Ser en högre stämpel på hans anlet hvila, Och med kufvad stolthet, sen sitt rof det fällde, Flyr det att gömmas af skogarnas natt. Men med svärd till spira och med blod till krona Bland förtärda likar ses tyrannen trona; Och hans lag är mörker, hans befallning boja, Död och förfäran hans sändningebud.
HYLLOS. Hvarför? Hvart syftar du med denna ödeläggelse? Den busken har fått frodas sen min barndom där. EUBULOS. Jag vill ej se en annan förekomma mig. Men skynda, medan utan vittnen allt kan ske. Nu måste fram i dagen, hvad i lustrer gömts Och gömmas skall ånyo snart i ändlös tid. Blir grafven mörk, nåväl, den skatt, den tar emot, Har lyst tillräckligt, må väl hvila nu sin glans.
När du hör din moder sjunga, Slutas sakta ögonlocken, Gömma skalen själens pärlor; När de gömmas, kommer sömnen, Sömnen följs af drömmens ängel, Drömmens ängel tar dig stilla, Lyfter dig på mjuka vingen, För dig ut på blomsterängar Att i frid bland blommor blomma, För bland fåglar dig i lunden Att ditt bröst med sånger fylla, Tvår din själ i sjöars renhet, Låter dig i solljus bada.
När jag tror på detta grand, som han ännu har kvar att gifva åt en kvinna, är jag etiskt berättigad att ägna honom alla de ömmaste känslor, som kunna gömmas i min varelse, ty min afsikt är att gifva på allvar och att aldrig taga tillbaka. Men då jag tviflar till och med på detta grand, kastas jag in i experimentlust och kall beräkning. Och nu tviflar jag.
Bortom land och sjöar. Hvar är kyssen? Ack, blott i min längtan! Ax vid ax på åkern vagga, Korn vid korn i axen gömmas; Så hvart flyktigt ord, du fällde, Växer i mitt trogna hjärta. Grymma, otacksamma gosse, Odlarn går att bärga tegen, Men du sår blott, du, och skörden Lämnar du åt himlens fåglar, Lämnar du åt snö och vindar.