United States or Myanmar ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hur mången har Mercur i konsten öfvervunnit, Som tänkt att böja fast hans qvickhet? Men försvunnit Är deras mynt och han, ty deras rika hopp Lik vingfota Mercur i skorsten flugit opp. Af silfver blifver falsk lazur, som andra kalla Ultramarinblå färgHär ser man tydligt, huru alkemin hans tid ännu höll att grundlägga kemin.

Visserligen fick han böja sitt hufvud under bödelsyxan i Makerus fängelsehåla, men nu bär hans hufvud härlighetens krona i Guds himmel. Bilder ur onkel Erics tittskåp. Lycklige Josef. En dag, ett sådant litet "snöfall" kommit ned från den lycklige Josefs fönster, hördes en knackning dörren till vindsrummet. "Stig in", sade Josef med bäfvande stämma.

Men du, varför dömer du din broder? Och du åter, varför föraktar du din broder? Vi skola ju alla en gång stå inför Guds domstol. Ty det är skrivet: » sant jag lever, säger Herren, för mig skola alla knän böja sig, och alla tungor skola prisa GudAlltså skall var och en av oss inför Gud göra räkenskap för sig själv. Låtom oss därför icke mer döma varandra.

Gif mig blott din kärlek, och jag behöfver intet annat i verlden. Dig vill jag lyda, det är min pligt; jag vill böja mig i stoftet inför dig och vara din slafvinna, det är min ära". Mannen säger: "min är du, jag är din konung och herre, ditt ljus, ditt lif. Se huru god jag är, att jag icke försmår den ringa. Jag är din kraft, din starkhet. Hvad kan väl du utan mig?

bultade hennes pulsar, sjöng hennes blod, bad allt som ville lefva inom henne, medan hon gick och gick. Hon hade stigit ombord med ett fast beslut att böja sig för lifvets vilja; hon hade längtat till sitt arbete, som hon fordom längtade till sin älskades famn.

Det fans äfven ett annat sätt att böja honom, ett ohyggligt sätt, som brukas ofta nog i familjer. Det var att stanna honom i växten genom att tvinga honom att umgås med yngre syskon. Barn tvingas ofta leka med sina syskon antingen de äro sympatiska för hvarandra eller ej.

Äfven för honom klarnar nu ett lif bortom döden, och han utbrister till gudarne: "Jag har lärt er känna, ej jag blyges Att mig böja för er en gång. Mätt jag är lifvet, och jordisk storhet Är mig ringa vorden. Jag går till er." Det är icke mer döden, han ser såsom ett mål, det är ett lif hos gudarne.

Det är just det där en gång välbekanta och främmande, som gör, att man strax tycker, man kan kasta sig till ett varmt hjärta och som gör att man sedan känner en tomhet huldrans ihålighet. Hon har ofta skrifvit till honom sedan, och alltid slutar hennes bref med refrängen: Främling huru många skulle icke vilja böja sig i stoftet för dig.

Mitt avgörande och ständiga svar hans invändningar formulerades detta sätt: jagets dödande är självmord. För övrigt, inför vem skall jag böja mig? För teosoferna? Aldrig! Inför den Evige, makterna, försynen söker jag kuva mina dåliga instinkter, alltjämt, varje dag, vitt möjligt är.

Fast jag nyss sade, att jag inte behövde er hjälp, måste jag nu visst bedja er därom, ty det blir svart för ögonen och jag ser inte pinnarna i stegen. Tack, tack, barn. Ni behöva bara böja er litet och stödja under axlarna. Nu är jag nere, men det är bättre, att ni dröja kvar där uppe till dess det blir mörkt. Jag hör, att allmogen ännu är orolig.