United States or Ethiopia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer. Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld. Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda. Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför. Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv.
Tur och otur komma alltid i var sin följd liksom de svarta och de ljusare fjällen på tomtormen. Det lönar inte att därvidlag tala om vidskepelse. När den kloke är i otur, lägger han för en stund tärningarna åt sidan och väntar. Det är vad jag fått göra i fyra år; och nu blir det du.
Må de ihågkomma, att under det den, som med ett pund förvärfvat tio eller fem o.s.v., blir satt öfver respektive tio eller fem o.s.v. städer, skall "den kloke tjenaren," som "i rätt tid" gifvit Herrens "husfolk" denna för dem " bestämda kosten," Luk. 12:42, " deras mat," Matt. 24:45, om hans tillkommelse, blifva satt öfver " alla hans egodelar." Huru många af eder skola väl få den hedern!
Endast Olivier de Jalins förfarna strategi och utomordentliga vältalighet har han att tacka för, att han undgår de erfarenheter som det ifrågasatta giftermålet skulle bereda honom. »De äro som persikorna i utställningsfönstret», säger Raymonds kloke vän om M:me d'Ange och hennes vederlikar, »de glänsa och locka, men ser man efter litet nogare, så finner man en omärklig liten fläck tecknet, att deras inre är angripet af röta.»
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse. Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom. Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg. Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Men den gamle bröt omsider tystnan; För den kloke blef hans mening tydlig, Fast han sjöng blott som för eget nöje, Såsom sången föll och orden ville: "Björnen", sjöng han, "föds till skogens konung, Furan växer opp att pryda heden; Mänskobarnet, om till kraft och storhet, Om till flärd och stoft det föds, vet ingen.
Men hvad författaren på denna särskilda linje har att påstå, det måste på grund af omständigheterna lämnas därhän. Så mycket blott att han inte afskaffar kriget. Den vise Siebenhaar och hans elev, den kloke ynglingen Ultimus nöja sig med en halfmesyr, byggd på mästarens kännedom om det mänskliga sinnets inneboende benägenhet för gruff.
Hvilken lycklig dag! EUBULOS. Den kloke gömmer glädjen, tills han sett sig kring. HYLLOS. Hvad? Rhaistes nalkas; hvilken vredgad gudamakt Har skickat roförstörarn hit i denna stund? EUBULOS. Du skådar mannen, gå att sköta båten, du! Jag dröjer. RHAISTES. Man, hvad smög du undan i din barm?
Då teg den kloke herrn och jag tänkte: Om gammalt folk inte hade så lätt att glömma, så skulle de veta att skamvrån inför alla kamrater är mycket värre straff än ris och rotting hemma. Det är nog med skamvrån. Och så en annan sak: Man lär ha tagit bort vanfrejdsstraffet i den riktiga strafflagen, men för barnen finns det kvar i vissa fall. Jag skall berätta en liten historia om den saken.
Äldste sonen var redan i templet, en gäst bland de andra, under det att syskon och halvsyskon tåligt väntade med blickarna oavlåtligt fästade vid den älskade, kloke och givmilde fadern. Prästen hälsade först på de nyanlända, vände sig därpå med väl spelad harm och förvåning mot barnen och ropade barskt: Hör ni bytingar, vem har givit er lov att komma så långt? Skingras!