United States or Chad ? Vote for the TOP Country of the Week !


Efter dessa fortsätta andra rimmare den didaktiska riktningen. Men redan Lucidor, som äfven fått höra månget ord från Stjernhjelms läppar, börjar träda ifrån den raka stråten och åt sidan. Denne, begåfvad med egen originalitet, utgår från mästarens glada och djerfva poesi-medvetande.

Men hvad författaren denna särskilda linje har att påstå, det måste grund af omständigheterna lämnas därhän. mycket blott att han inte afskaffar kriget. Den vise Siebenhaar och hans elev, den kloke ynglingen Ultimus nöja sig med en halfmesyr, byggd mästarens kännedom om det mänskliga sinnets inneboende benägenhet för gruff.

Det var väl af detta skäl, hon icke svarade ett ord mästarens kommentarier, hvilka han fortsatte oafbrutet i samma riktning, men blott med stigande kraft. "Bah", fortfor han, "här är sand i rågmjölet, att det kan fila fingrarna af en. Du har sutit öfver mälden, Susanna, och tiger och säger ej till därom.

Klockorna hade ringt annangången, när mästarens steg hördes nere i trapporna, och ungdomen öppnade aktningsfullt lederna, medan professorn, nickande hälsningar till höger och vänster, uppnådde dörren, där han stannade, kastade en blick över hopen, som om han vore frälsaren och bjöde stormen lägga sig; därpå tog han fram en nyckelpung med pärlbroderi, öppnade den med en betydelsefull min, som om han vore Petrus och hade himmelriket andra sidan dörren, stack nyckeln i hålet, men vände sig därpå hastigt ut mot den otåliga, nådehungrande skaran för att se efter om han kunde förkasta några.

För henne blev det således angeläget att giva dessa besök en förklaring: hon hade suttit vid den nye mästarens fötter, hon var hans första lärjunge. Detta ståtliga bedrägeri eller självbedrägeri stötte emellertid ett obevekligt hinder: "mästaren" vägrade bestämt att vidkännas några andliga gåvor av denna utomordentliga art.

För de små är denna saliga tros-konst ej främmande, men vi äldre ha lärt oss att tvifla. Ack, hvilken dyrbar sak är ej tron! Den tror, att Mästarens hand kan gifva lif åt den redan döda, den tror, att det lönar sig att bedja, huru mörkt det ser ut. Gud vare lof, Jairus lämnar icke sin trosståndpunkt, han förtröstar, fastän man tillropar honom: "Hvarför gör du ännu Mästaren omak?"

Hon igenkände sig själv i synderskan och skulle, som hon, velat kasta sig till den gudomlige mästarens fötter, om han i synlig måtto stått för hennes ögon. Detta var ej det enda tillfälle, Myro i samma krets av vänliga och glada människor fick höra evangelium förkunnat av Teodoros.

Klockorna hade ringt annangången, när mästarens steg hördes nere i trapporna, och ungdomen öppnade aktningsfullt lederna, medan professorn, nickande hälsningar till höger och vänster, uppnådde dörren, där han stannade, kastade en blick över hopen, som om han vore frälsaren och bjöde stormen lägga sig; därpå tog han fram en nyckelpung med pärlbroderi, öppnade den med en betydelsefull min, som om han vore Petrus och hade himmelriket andra sidan dörren, stack nyckeln i hålet, men vände sig därpå hastigt ut mot den otåliga, nådehungrande skaran för att se efter om han kunde förkasta några.

Och såsom hade hela naturen villigt följt denna uppmaning, spred sig vid den gamle mästarens ord ett glödande skimmer över havsviken, stränderna, bergen och skogarna.

Ni är i stånd att låta edert liv för sanningen, där ni icke giver det bort för den ni har kär. Fröken Kerstin rodnade, drog sin diamantring av fingret och tryckte den yttersta spetsen av mästarens skrynkliga ringfinger. Mottag denna såsom ett obetydligt minne av eder tacksamma lärjunge, sade hon varmt.