United States or Israel ? Vote for the TOP Country of the Week !
Simon kastade sig över honom och grep ånyo med de långa nagelväpnade fingrarne kring hans hals för att strypa honom. Klemens förlorade medvetandet. Hela detta uppträde hade endast upptagit några sekunder. I nästa ögonblick hade Krysanteus ilat till sin sons hjälp. Med möda lyckades han befria Klemens ur pelarmannens händer. Simon uppgav ett ursinnigt rop, när han igenkände sin nye motståndare.
TEKMESSA. Hör opp! Vår fiende du varit, är det än, Dock sönderslita dina ord mitt innersta. LEIOKRITOS. Hvad kallar du mig fiende? På jorden blott Bor fiendskap; jag tillhör icke jorden mer. Min värld är lugn, är Hades, där Leontes bor. DE FÖRRE. EN KRIGARE, framstörtande. KRIGAREN. Jag ilat hit, i spåren följd af fienden. Upp, konung, om ditt välde du försvara vill, Det hotas. LEIOKRITOS. Hotas?
Men vi lämne riddaren och följe Sorgbarns väg i skogen! Så fort, att hans bleka kinder färgades av rodnad, hade Sorgbarn ilat bland granarna längs insjöns strand, till dess han kom till en sammangyttrad hop av branta klippor, väldiga delar av ett berg, som urtidens krafter söndersprängt, och vars stycken nu på villsamt sätt stodo lutande mot eller vältrade på varandra.
Sådan hon såg honom då, hade hon sett honom i sina drömmar; sådan såg hon honom i sin moders anletsdrag, som, räddade av penseln, förskönade det rum, där Hermione nu överlämnade sig åt sina tankar. Filippos hade ilat före sin fader och syster att finna sin moder det var den tydning Krysanteus funnit för denna tavlas symbolik.
Här jag lefvat nu med likars bistånd, Som en rotlös gran mot andra fallen, Tung för mig, en börda för min nästa; Lifvets gåfva vill dock än jag skatta, Om från striden, nära kyrkan hållen, Än med seger hem den ädle kommer." När den gamle hört det sista ordet, Gick han ut, som om från glöd han ilat; Aftonrodnan var dock bleknad redan, Innan kyrkobyn han hinna kunde.
Hur väl mindes hon icke leken på tunet vid Bjälbo, när hon icke kunde motstå att räcka Folke handen, just därför, att han med sin skygghet var så olik henne själv och de andra. Den handtryckningen var det enda. Och ändå nitade den en kedja mellan dem, som åren icke förmått slita. De långa åren! Nej, de hade ilat. Var fredag hade hon gisslat sig i kapellet, vänd mot öster.
Det var som hade femtio år plötsligt ilat förbi över taköppningen och kastat sin aska på hans ansikte i förtidiga veck och fåror. Han satt böjd som en gammal man. Då bodde vi i paradiset, upprepade han trött, men på samma gång ljungade det till ur ögonen, så att han liknade sin fader jarlen. I afton får du inte sångarpriset.
En glädjetidning bringar han visst ej, när han, Den djärfvaste bland djärfva, striden öfvergett. Men hör, han nalkas. Hyllos, länka hit din gång, Kom, skynda, gosse! HYLLOS. Drottning, jag har ilat hit, För din skull skickad af din son. TEKMESSA. O, lefver han? HYLLOS. Väl, att jag här dig funnit. TEKMESSA. Svara, lefver han? HYLLOS. Helt visst var han ej fallen, när han sände mig.
Krysanteus red utefter den hotade linjen och tillsåg, att de fåtaliga försvarskrafterna voro ändamålsenligt delade på de starkare eller svagare punkterna. Han hade icke att egga sina krigares mod. De brunno av stridslust. En mängd av deras kvinnor hade ilat fram för att understödja de kämpande männen.
Då, säger man, strålade klarast hans mod, Då träffade säkrast hans vingade lod, Då eldades varmast kanonen, När han stänkte den röd med sitt blod. Då, säger man, hade han dignat ned Till sist vid den, Men kringränd rest sig mot fiendens led Med svärdet än Och ropat sin skara och ilat förut Och brutit sig bana och huggit sig ut Och fallit först, när de sina Kringjublad han nått till slut.