Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 oktober 2025
Två gånger möttes vi händelsevis, och han kom då och talade några ord med mig ungefär likadant, som det stod i brefven...» »Verser?» »Neej, men det var väl sådan där poesi.» »Poesi!» Fru Lamströms grofva röst uttryckte, då hon uttalade detta ord, en hel värld af koncentrerad indignation.
Gusten, som tyckte, att det började gå för långt, tog nu till att jodla en schottisch, i vilken Norman och Rundqvist instämde, varefter det ettriga samtalet mojnade av, kastande sig in på den gemensamma fienden, pastor Nordström, som låtit dem stå i fem timmar och sjunga arton verser.
Det var hans aristokrati, och att Lucidor egt en sådan af egen art midt ibland sitt simplare umgänge, är obestridligt. Han är ingen beundrare af tidens adel, men hans hjerna sysselsätter sig med tankar derom. Han stiger med sina verser inom dess krets och trotsar den genom ett med flit sjelfsvåldigare och friskare språk. Han vet sig vara af skaldernas adel.
En af orsakerna dertill är väl den, att man visste att han, yrkes- och hemlös, lefde ute på offentliga ställen. Men hvarför har man då ej lika lätt påstått honom hafva varit en qvinnoförförare? Man har sett verser, skrifna af honom under rusets inflytelse.
Det kan vara henne möjligt att med en bråd aning finna en sanning, till vilken han kan hinna endast med svåra mödor, djupa tankeslut; men genom dessa mödor, endast genom dem, är det vunna en egendom åt vetandet, en bevisad sanning, i stället för ett sant hugskott. Mina tankar äro hugskott, ingenting annat. Jag är rik på hugskott, och dina verser, min Julia, hava framkallat ett nytt.
I denna omställning hafva psalmens fyra första verser följande lydelse: Jo, Jesus. Isäs kunniaan Sä olet meiltä mennyt, Ja tänne vähäks ajaks vaan Ma olen jälkees jäänyt Vaeltamahan vieraana Viel' isan' maasta kaukana. Se isänmaa on ylhäällä, On taivahassa aina, Ei siellä suru sydäntä, Ei murhe mieltä paina, Ja Herran kirkkaus ainiaan Sen täyttää ihmevalollaan.
Att han vid bröllop tog till bästa, deri handlade han ju i likhet med de öfriga gästerna och hela sin samtid, men då alla de andra personerna nu äro fullt förgätna, hafva åter hans för stunden hopsatta verser bibehållits och fått anklaga honom ensam inför efterverlden.
Samma dova, underjordiska buller rullade än en gång under deras fötter. I hören! Inga fattliga ord! Endast mummel, mummel, även då det gäller avgrundens bäste vän. Först talade han flödande hexametrar, denne Apollon, så vordo hans verser något knaggliga, så nedlät han sig till prosan, skaldeguden, och nu mummel! Hur hans tunga flödar av hädelse, tänkte Osius och kanske flera av de närvarande.
Hon hörde på med strålande ögon och blossande kinder. Nåå, Selma lilla? sa han och drog henne till sig. Var det första gång, voro nog inte verserna oäfna, sa hon. Fast jag nu inte förstår mig så mycket på det, eftersom jag aldrig har fått några verser förr. Nå, hjärtat, som jag skulle ha? Har du ditt kvar riktigt onaggadt? Jaa, du Selma. Så får du väl ha mitt, då, och ta mig hel och hållen.
Dagens Ord
Andra Tittar