Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 september 2025
Basilius förstod alltsammans, han förstod vad gästgivarn och mormor talat om, han förstod, vem det var de väntade, han förstod varför Valborg tagit fram de vita lakanen och han förstod varför de lämnat honom ensam och befallt honom att öppna grindarna på vid gavel.
Och Valborg tänkte: Ska nu hemmafolket också stura på mig, så blir det för stolligt. Men gästgivarn vände bort huvudet, såg åt grinden och sade: Så Valborg ska ge sig i väg från Sutre nu. Tennkärlen klirrade samman. Vem har sagt det? Han såg åter på henne, under lugg. Träsken.
Guds fred, hälsade Daniel, strök av mössan. Ingen svarade. Endast sväran, som snattrade: Va'nt' som sa atten sprang eft' flicka ? Slutligen lyfte Träsken sina händer, skilde dem åt, höll upp högra pekfingret och stirrade envist på signetringen. Varföre då, då? sade han; och då ingen svarade: Är det något fel med Valborg? Med Valborg? upprepade gästgivarn i fållbänken, gjorde stora ögonen.
Ja, rackarn i Västerås ska ha arbete, han ock, sade Daniel. Vid grinden sattes korgen ned. Valborg tog hand om byken. Daniel gick mot köket. Raggen lade sig på dikesrenen. Den halte ynglingen höll alltjämt bocken vid tjudret. Släpp'en, sade Valborg, så går han till stallet. Men haltebolinken ville inte släppa. Han körde sina rakrangliga dödmansfingrar kärligt genom gumsens svartröda ull.
Men en av dem förmådde inte hålla kruset, utan Raggen måtte hjälpa honom. Han hade buntar med ältgräs bundna kring handlederna och halsen. Det är frossan, förklarade Raggen, vi har den allihopa, men han är ett kräk, den här. Vill I ha mer? frågade Valborg. De sågo på varandra. Raggen svarade: Tackar som bjuder, jungfrun, om det inte är för mycket.
Och efter en stund: Nu ska I tro, att de dansar i storstugan. Det är väl greven, det? Länsman också, så tung han är. Han dansar med mamsellen och greven svänger med Valborg. Träsken spelar, han. Och efter en stund: Daniel är ute efter strykarna. Håller de sig kvar på gärdet, så ska vi väl klämma gumsen ur dem. Ska I slå dem? Visst fan ska de ha stryk. De ha vräkt ned hela gärdsgårn, de djävlarna.
Vad står du där och grunnar efter? Tag fatt med plöjningen du, så tar jag fatt med mitt. Du behöver inte se'n en gång. Gästgivarn stod, där han stod. Valborg gick förbi honom. Har gästgivarn nyckeln? frågade hon. Han tog åt bakfickan, skakade på huvudet. Hon gick in i köket. Gästgivarn stod där han stod.
Händerna sjönko långsamt från lyktan. Hon förde fingerspetsarna över ögonen, som svedo och tårades av röken. Framför henne stod Valborg. Hon pressade nacken och ryggen och handflatorna hårt mot dörren. Hon var vit i ansiktet. Mor tog ett steg emot henne. Vad är det med dig? frågade hon, lågmält. Flickan stirrade på lyktan.
Armar och nacke voro täckta med långt, raggigt, mörkt hår. Kommer I fler däruppifrån? frågade Daniel. Ingen svarade. Men efter en stund sade den raggige: Får vi tag i bruksförvaltarn så slår vi ihjäl honom. Och får vi tag i greven på Frönsafors så slår vi ihjäl den med. Det är rättvist. Det är rättvist, upprepade ynglingen, gnäggade och sneglade åt Valborg.
Och gossen sänkte rösten: Först kom kärran. Och sen lockade I mig upp på vind. Och gästgivarn gick sin väg för att slippa och se. Och mormor och Träsken och Valborg och Daniel gick också undan. Så att du var ensom om det. Men när länsman kom blev du rädd, så att du bara knuffade mig. Sväran lyssnade uppmärksamt, och lyssnande böjde hon sig långsamt framåt.
Dagens Ord
Andra Tittar