Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 november 2025
Han ville endast suga musten ur idéerna och det tycktes, som om han hade valt rätta sättet härför. Allaredan innan en månad förflutit inkommo de första ansökningarne. Sedan förgick det knappast en enda vecka, som ej medförde ett eller flera förslag.
Då stod hon mitt på golvet och neg: God natt, Albert, vi ser varann i morgon! Han bugade sig, slöt igen dörren och tog ur nyckeln. Obegripliga! lät det emellan hans tänder. God natt! vi se varann först i morgon! är det en inbjudning att återkomma i afton? Och likväl tycktes hennes allra första omnämning luta ditåt? Jag går och slår slag på gården.
Nå, för en gång kunde ju Norman göra skjutsen, invände gumman och vände ryggen åt drängen för att slippa se hans min. I detsamma hördes dragklaveret frampressa några mjuka, av pauser avbrutna satser, som tycktes avlägsna sig och förtona ute i sommarnatten, där nattskärran redan spann på sin surrande rock.
Han blev stående mitt på gården och kunde höra sitt hjärta slå i denna ödsliga tystnad. Det var som om han lämnats alldeles ensam i en obebodd värld. Bitterheten, som bröt fram ur honom, tycktes så överväldigande att den på samma gång upplöste och förlamade honom. Det var som om han samtidigt flutit bort och stelnat.
Det hjälpte varken att slå efter dem eller stryka med handskarna. De hopade sig så tätt, att många röda kappor blevo alldeles mörka på axlarna. Juttas förskrämda blick tycktes säga: Är detta Folkungarna? Varför kom jag hit? En myckenhet allmoge var också samlad, men den stod längre bort, och det blev en stunds villrådig stillhet.
Orsaken att Baumé kunde ha kommit till så oriktiga slutsatser om lerjordens natur var nu klar; han hade fått lerjord ur sina deglar. Den vanliga grafiten eller blyertsen, som vi begagna till blyertspennor, är ett mineral, om hvars natur man vid Scheeles tid icke hade någon säker kännedom. Det tycktes således efter den tidens åskådningssätt, som om blyerts till största delen utgjordes af flogiston.
Det var egentligen på smidighet, knästyrka och böjlighet han lade an. Han tycktes sitta på marken, med än det ena, än det andra benet långt ifrån sig, pilsnabbt flyttade, och så upp igen och ned, ständigt om och om. Armarne i sidan. Han stod alltjemt på näsduken, .... då han slutat var den lika slät som i början. Konststycket var ypperligt utfördt.
Och nu ligger det bara några fattiga osmundar kvar på botten under halmen. Han glömde nästan alldeles Valdemar och körde åter långsammare, och ändå tycktes det honom, att den sista vägbiten krympte alldeles för hastigt. Han kunde nu se ansiktena i torngluggarna och vakterna på den låga kullen.
Återstod alltså blott att dö. Han vandrade ut till Djurgården, där han åtminstone kunde få räkna på att vara ensam. Det var en klar månskenskväll och så kallt, att själva månen tycktes blekna. Träden voro betäckta med rimfrostkristaller, vilka bröto det klara månljuset, så att luften syntes uppfylld av ett ofantligt antal små ljusflingor, vilka hoppade från kvist till kvist.
Närmaste anledningen till föredraget var den, att överste Jenkins vid senaste boskapsmärkningen av misstag skulle ha låtit placera sitt märke på något hundratal av överste Mullins ungboskap, som råkat ströva i närheten av hans flock. Talaren tycktes fullkomligt behärska sitt ämne och hänfördes av det till den grad, att han till sist blev profetisk och förutsade överste Jenkins snara hädanfärd.
Dagens Ord
Andra Tittar