Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
Gladt i Frantsila ett jubel Ljöd från Cronstedts lägerställen; Bud om Siikajokis seger Hade hunnit dit om kvällen. Och man drack i spridda gillen För sitt fosterland, det kära, För dess första skymt af lycka, För dess ändtligt frälsta ära. Tvenne tappra veteraner, Öfverstelöjtnanter båda, Gamle Christiernin och Lode, Fick man där tillsamman skåda.
Det berättas endast, att ett löje, Vackert, flyktigt halft och halft allvarligt, Spelat kring den smärta herrns mustascher, Då han tigande till bifall nickat. Men den unga flickan, utan minsta Tecken, att hon varsnat gycklet, böjde Lätt sitt lockomflutna, täcka hufvud För den nådiga och talte stilla: "Dessa tvenne dagar är jag hindrad Af min egen söm.
Amman sändes med tvenne slafvar, som buro dyrbara skänker bort till den sköna Zayda, en af Schachens favoritsultaninnor, och inom hela harem upphäfdes ett stort sorgeskri vid underrättelsen om, att Alhejdi blifvit bortröfvad, och det just invid murarna af sjelfva hufvudstaden.
Ty det är solklart, att där en Brackander och en Spöqvist sammanträffa, där skola även tvenne toddyar vara. Samtalet är viktigt... allvarsamt. Patronens ansikte lågar av en ädel vrede; kronolänsmannens ligger i allvarsamma rynkor, undantagandes någon gång kring munnen, som, då Brackander vänder ryggen till, drager sig till ett tvetydigt leende, snarlikt ett av skadefröjd.
Förr eller senare måste dock tvenne vänner skiljas; deras väg genom livets dal kan ej alltid vara densamma... de måste säga varandra farväl, om icke förr så vid gravens rand.
Underrättelser som kanske dämpat den ömma lågan, men som i stället givit mig ett förbannat gott humör. Hennes onkel är en stormrik köpman, vars gods en gång skall delas av tvenne brorsdöttrar. Minst ett par hundra tusen lär tillfalla Ruth. Träsken, dold bakom gardinen, stack fram huvudet: Ruth, upprepade han. Heter hon Ruth? Men greven hörde honom icke.
Men vid all den beundransvärda säkerhet, hvarmed han behärskade skutans minsta rörelser och förstod att liksom taga väldet af tvenne de mäktigaste elementer i förening, var hans tanke så litet bunden vid tillfällets företeelser, att han med den fullkomligaste besinning inlät sig i ett samtal med den adertonårige ynglingen, som bredvid honom skötte storsegelsskotet och som med en för raskare lynnen vid känslan af fara naturlig språksamhet tog till ordet.
Tvenne barn hon höll vid handen, tvenne gossar, Späda, blomsterlika båda, Och i ögat, af ett inre ljus förklaradt, Låg en stilla bön i tåren. Rysslands moder såg med rörelse den arma, Såg den bedjande med undran, Och hon stannade, en blick på sin värdinna Liksom frågande hon fäste.
Kom så oförtänkt en bildskön flicka, Som på några timmar honom lärde, Hvad han under tjugu år ej fattat. Tvenne myrtnar stå i Lauras fönster; Till den ena bär hon vatten ständigt, Men den andra torkar bort i krukan. Hvarför vårdas en och glöms den andra? Ty hon fick dem ej af en och samma, Men den ena af sin unga älskling Och den andra af sin man, den gamle.
I detsamma varseblifs och igenkännes hon af tvenne af de förut omnämnde herrarne, som skynda att samråda med sina vänner för att rädda Gennaro ur denna snara.
Dagens Ord
Andra Tittar