Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 oktober 2025
En vemodig stämning bemägtigade sig allas sinnen, och jag beslöt att ligga på golfvet, om budejan kunde uppdrifva en hötapp i det stråfria fjösets hemligaste gömma. Då ljöd en mycket ungdomlig uppsvensk stämma genom den tilltagande skymningen: »Det är väl ej orimligt begärdt, att Ave, som är äldst och visast bland oss, åtager sig gutten!»
Men hela omgivningen låg tung över mig och jag kände det, som om den hindrade mig att arbeta. Den kastade mig in i en stämning olika allt vad jag någonsin hade erfarit. Men tiden gick, och med den kom lugnet. Med en styrka, som aldrig förr kom arbetets genius över mig, och jag stördes av ingenting annat än av Sven.
»Kan icke din stämning vexla?» Hon valde med afsigt just det uttryck som hon afskydde mest af alla, det var som om hon dervid ville sänka sig ner till dens nivå, som hon talade med. »Nej. Det vet jag att den aldrig gör. Om han vill att det skall vara som förr skall jag bara känna afsmak för honom liksom för de andre.» Den unga flickan reste sig upp och räckte fram handen till afsked.
Utan att växla ett ord, fyllda av den sällsamma stämning, vilken behärskade oss båda, och som syntes vidgas och växa med varje utsikt som öppnades, sutto vi hand i hand och låto minnena strömma fram inom oss, medvetna om, att den ena visste vad den andra tänkte.
Hon kan inte dela sina känslor, hon skänker det alltsammans åt en. För öfrigt är hon en menniska med ett ytterst modernt och frigjordt tankelif; och det drager mig till henne. Hon har sett mycket och erfarit mycket man kan tala med henne om allt. Och trots sin barbarkvinne-natur har hon något af detta känsligt fina, som gör att minsta skiftning i ens stämning genast uppfattas. Ja.
Det tredje fönstret i rummet visar ännu en annan tafla full af stämning. Åt söder och vester ödemarkens vilda, men tjusande poesi, öster ut halfcivilisationens prosa. Närmast ligger ladugården och i fonden bortom fähuset en ofantlig rågåker i träde. Emellan tegarne slingrar sig vägen, knagglig och grå; den heta solen har bränt leran så torr, att man går derpå som på stelnad lava.
Det är friskt och tyst i skogen en klar vintermorgon, medan ännu stjärnorna lysa från den grönblå rymden och synas så nära, som om de sutte i storfurornas topp. De se så vakna och menande ut, som om hvar och en af dem hade en stor, ljus saga att berätta. Det är lif och stämning i skogen en sådan där vintermorgon, när solen går upp och färgar allt i rosenrödt.
Jag hör på afstånd det aftagande larmet från den stora staden. Jag är icke i Tibble. Det ligger njutning bara i den tanken. Och så har det stannat en mjuk stämning kvar. Ni är så rar och så dum sade han när jag frågade, om hans melankoli nu vore alldeles förbi, rar och dum äro synonymer, man är aldrig rar utan när man är dum. Och så lyste hans ögon.
Det låg smil öfver hennes läppar och munterhet i hennes ögon; och i sjelfva hennes hållning och rörelse var der en slängande sorglöshet, som frapperade honom såsom något ovanligt och främmande. Hon liknade en menniska, som nyss kastat af sig en tung börda och nu med lätta steg vandrar vägen framåt. Detta goda lynne smittade honom oemotståndligt och gaf hans stämning en annan riktning.
Himmelens stjärnor blickade, medan de skredo förbi, mellan altandörrens gardiner in till den i vemodigt drömmande försjunkna flickan. Det finns en känslostämning, som icke lämnar rum åt klara tankar, men vari själen känner sig själv mer hel och hållen, emedan denna stämning är förorsakad av hennes samlade intryck. Hermione var länge försänkt i en sådan.
Dagens Ord
Andra Tittar