United States or Benin ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jutta räknade med tummen dagarna framåt på runstaven ända till solhjulet, som var luciadagens märke. Hon skulle bli luciabruden, eftersom hon var den fagraste, och med gnidsten och blekt vax glättade hon i god tid en vit skjorta, så att den blev slät och glänsande. Hon ville ibland fråga småtärnorna om Valdemar, men då blevo läpparna stela, och hon kunde ingenting säga.
Och medan han tände hennes cigarrett, smekte han med ett långt ögonkast hennes duniga kind, hennes smala hals och hela hennes veka, spröda gestalt, som var stramt omsluten av en slät mörk ylleklänning. Elden knittrade i bränderna och därute pep vinden kring hörnet. Greta såg upp från fotografierna, smuttade på sin curaçao och drog ett bloss på cigarretten.
Gå bort till hjorden och hämta mig därifrån två goda killingar, så vill jag av dem tillreda en smaklig rätt åt din fader, en sådan som han tycker om. Och du skall bära in den till din fader till att äta, på det att han må välsigna dig, förrän han dör.» Men Jakob sade till sin moder Rebecka: »Min broder Esau är ju luden, och jag är slät.
När klockan är åtta, ligger källängen som en nydrillad åker, slät som en hand och med gräset i långa strängar; nu beskådas verket och granskas slagen, och Rundqvist är den som faller för nämdens dom, efter som man kan se var han gått fram, för där syns det som älvdansar den ena utanför den andra, men Rundqvist försvarar sig med att han måste se på flickan som de givit honom, för det var inte i går han hade en flicka som sprang efter sig.
Hon satt der så slät i håret, så blid och jemn, och hon tänkte ständigt: så vill min gosse ha mig. Förr, när hon var ung, hade hon känt en ängslig fruktan för att bli gammal. Då betydde det för henne detsamma som att kastas undan, mista sin mans kärlek; ty alla toalettens hjelpmedel skulle icke kunna dölja att hon var passée, och Konrad med en mans eviga ungdom skulle ha föredragit de yngre.
Ja, si det är sant, medgav länsman, ljusnade och blev slät i synen. Det är mycket sant, som Larsson säger, mycket sant. Han reste sig långsamt, gnuggade händerna, andades på dem. Ja, hur skulle vi ha det nu, gästgivare? Skulle vi skriva? Det lilla som behövs Gästgivarn steg fram till bordet. Det är väl det minsta länsman kan begära. För allt besvär han haft med mina angelägenheter.
Och en sådan paletå hon hade! fortfor Agnes med energiskt ogillande. Lång och slät som en säck, och med fickor stora som .
Vid Blekängsbron mötte de kommissarien Lönrot, som gjorde vackert honnör. Abraham viftade med mössan, och då den gamla droskan gjorde en överhalning, ropade han: Hejsan, Lönrot, jag tror hon ragglar! Vilket förmådde kommissarien att slå sig på knäna. Och Abraham skrattade och viftade på nytt men nu med vänstra handen, vars ringfinger bar en slät guldring. Det var nämligen förlovningsdag.