United States or Ethiopia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Rosen blommar Några korta dar; Dröjer mer än rosens sommar Mänsko-blommans kvar? Skön hon skjuter opp och prålar, Kinden glöder, ögat strålar, Men en fläkt vid hennes stängel rör, Och hon bleknar, lutar, vissnar, dör.
Följande morgon gick Jonatan ut på marken, vid den tid han hade utsatt för David; och han hade en liten gosse med sig. Och han sade till gossen: »Spring och sök reda på pilarna som jag skjuter av.» Medan nu gossen sprang, sköt han pilen över honom.
Själv vet hon ej av att detta föremål förvandlar sig under hennes händer. Detta sker blott småningom, och är tidens verk; varför han ock gäller såsom den bästa tröstare. Detta är sant, ehuru i annan mening än den, vari lättsinnigheten låter sig tröstas. Den verkliga sorgen, som lever i sitt föremål, skjuter ifrån sig all den tröst, som kunde hämtas av glömskan. Denna sorg lever av sitt eget minne.
Jag rår ej för det där. Klaes Fleming stundom tog för hårdt uti, och jag ock önskar mycket vore ogjordt. Men som det är, ni glömmer dock en sak, att där vi hårdt förfarit, ha vi straffat, och där vi straffat, ha vi straffat brott, om våldsamt uppror ej ni nämner dygd. Ha! Ha! Var det er dom? Jag svarar bäst: den, som i leken går, får leken tåla. Tyst! Hvad är det? Man skjuter uppå slottet.
Därför väcktes min nyfikenhet genom ankomsten av en främling, som inlogerades i rummet intill mitt arbetsbord. Den okände hörs aldrig tala ett ord; han tycks vara sysselsatt med skrivgöra bakom brädväggen, som skiljer oss. Lustigt är det i alla fall att han skjuter tillbaka sin stol för varje gång som jag flyttar min. Han upprepar mina rörelser och härmar mig som om han ville förarga mig.
O, klagen ej, fastän ej hvarje frö, Som hoppet djärft i ödets drifhus kastar, En grönklädd stängel skjuter opp och bär Lycksalighetens himlaburna frukter! För dem är tidens sol för kall ändå. Men om, af bittra sorgers tårregn ammad, En jordisk sällhet slutligt gror för er Och äfven den af kulna stormar skördas, Så klagen ej ändå, ty med sin vällust Och med sitt kval är lifvet dock en dröm!
Den döde blev honom en ledstjärna, en förklaring på det öde, som väntade honom själv, ja, en förklaring på själva livet. Ty en dag sade hans far på tal om sin gamle regementskamrat: Ja, det är de bästa, som skjuter sig. Orden voro ej avsedda att höras av Stellan. Men det var som om de riktats just till honom.