Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 september 2025
Hon kände det, som fördes hon i triumftåg av detta folk, vilket hon lärt sig att betrakta som sin kasts och sin släkts fiender; och i det hon reste sig upp, med schalen löst hängande över armarna och händerna ovillkorligt framräckta, liksom till hälsning och tack, kände hon plötsligt i jublande lycka, hur högt hon älskade sitt Frankrike, hur stolt hon var över att vara dess dotter.
En afton medan hon som vanligt höll konversationen uppe sade han plötsligt och som det tycktes helt omotiveradt: »Plågar det dig mycket om jag gör dig frågor angående min far?» Hon teg ett ögonblick, liksom tveksam. »Nej», sade hon till sist. »Du drar på det som om det skulle vara dig obehagligt?» »Nej. Du kan fråga om allt hvad du vill. Jag har ingen ömtålighet.» »Det var ett stort ord.»
Hon ville fördubbla sig för att ersätta hans förlust, vara icke blott hans mor utan också hans muntra kamrat. Från hufvud till fot ville hon svepa honom i sin gränslösa, ångerfulla tillgifvenhet för att godtgöra de många årens försumlighet hvad ville hon icke göra för sitt enda, älskade barn. Och pennan flög i feberaktig hast öfver papperet men så stannade den plötsligt.
Väl är den älskade vännen med tusen fibrer fästad vid det sörjande hjärtat, och alla dessa fibrer blöda, då sammanvarons ljuva lycka så plötsligt avbrytes; men egentligen avlägsnar sig blott föremålet för att träda framför oss, uppöver oss i egenskap av en blid, ledande skyddsängel; och i den himmelska luft, vari han höjer sig, framlyser först hans sanna ovanskliga natur.
Plötsligt bröt en stråle då af solen Genom murens rämna in och höll Sväfvande den ädla kvinnans handske, Tills sitt fromma offer hon fullbordat. Villigt tjäna elementerna Ej blott Herren, men hans helgon äfven. Sin tjänares uppriktighet att pröfva, Kom Herren en gång i en torftig skepnad För Sankt Jodocos' dörr och bad om bröd. "Gif honom, gode munskänk!" sad' Jodocos.
När hon äntlign efter revyn kom hem i Rue du Bac, väntade henne en stor överraskning: Louis de Châteauneuf hade plötsligt ankommit från England. Det var Otto, som sänt honom med viktiga depescher angående fredsunderhandlingarna, vilka nu skredo fram med rask fart ja, efter vad han diplomatiskt svävande lät förstå, nästan kunde anses för avslutade.
När främlingen närmade sig skrek han högt: Spring då, pappa! Det är varulven. Båda herrarna skrattade, men ingenjören var synbarligen förlägen. Han hade suttit på trappan och talat högt för sig själv, som hans vana var. Och plötsligt öppnas dörren, och doktor Hyltenius träder ut och ber om ursäkt, att han ofrivilligt lyssnat.
Edmée, mumlade han, och plötsligt kände hon hans varma, fasta hand på sin bara arm. I
Han hörde dem knappt; drömmen satt ännu kvar i honom. Han knep hårt ihop ögonen och hela kroppen riste av vämjelse. Han mumlade: Jag blev alldeles blodig. Ända upp i ansiktet Plötsligt ropade Brita: Där kommer Casimir Brut! Ludwig hoppade in i rummet. I Casimir Bruts närvaro uppförde han sig alltid som en ung gentleman och tillät sig inga pojkstreck.
Han stod framför rummets spegel med en hållning, som var honom alldeles främmande. Ryggen var rak, huvudet högburet, handen i sidan, kinderna färgades av en livlig rodnad och ögonen i spegelbilden glittrade av mod och oskrymtad lycka. Han såg ut som en spansk toreador. Plötsligt varsnade han mig i spegeln och blev i hög grad förvirrad.
Dagens Ord
Andra Tittar