United States or Côte d'Ivoire ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han höll ögonen halfslutna för att stänga ute störande intryck af menigheten. Åhörarne sutto som riktigt kyrkfolk i väntan, med näsduken i beredskap för att gråta när Ante kanske skulle predika grant, som storprästen, då han var oppe i lappfjället och predikade, när kapellet vigdes in där. "Ante då! Hva' du är fjaskig!" Ante öppnade ångestfull ögonen. Ante blef vid att stirra på den.
Gomorron förvaltaren! knycklade han hastigt ihop näsduken och stoppade den i fickan. Han lyfte lite på mössan och fortsatte sin väg. Fru Olga hejdade honom. Brut! ropade hon. Har ni sett till Bollan? Han stannade men vände sig inte om. Fru Olga fortfor: Jag skickade ut henne ett ärende och vips kom en av era torvupptagare och la beslag på henne. Där ser ni!
Men nytta gör hon inte, det har du rätt i.» Lisa hade öppnat dörren, ljudlöst som alltid. Hon hade glömt näsduken, och där låg den på bänken. Hon tog den utan att se på föräldrarne, sade ännu ett halfhögt adjö och gick. »Bara hon inte hörde någonting», sade modern och tvålade duktigt in manschetterna, »hon stod visst utanför och funderade, tänk om hon lyssnade!»
De hade kommit ut i bulevarden. Han lyssnade till henne utan att riktigt förstå, vad hon sade. Men han beundrade hennes flytande tunga, och han skämdes över att han för en stund sedan skämts inne på konditoriet. Plötsligt tog hon upp en näsduk och började gråta. Hon ställde sig mot en av de gamla kastanjerna och snyftade i näsduken, medan hon mumlade ord, han ej kunde uppfatta.
Men nu var han upphöjd och han älskade alla dem, som varit stygga mot honom Nej, men Stellan, sade tant Emilie, sitter du och gråter ? Alla vände sig mot honom. Han fick näsduken ur blusfickan och dolde sitt ansikte. Han snyftade i näsduken: Ja behöver ja Ja, spring ut då och skynda dig. Han sprang mot dörren så fort han kunde... Han blev stående i trappan.
Greta sträckte sig fram och skålade med brodern mitt över bordet. Hon fnös av skratt. Märta var invigd; hon höll näsduken för munnen, ja, hon bet i den. Längst nere vid ena bordsändan sutto Jean Arvidson och grosshandlar Wenschen; de hade blivit utan damer. Jean satt blek och tyst. Han hade plötsligt kommit att tänka på döden.
Det var bastant motion! kom det från näsduken. Men jag hade utmärkt roligt och gjorde många trefliga bekantskaper. Mot slutet sade doktorn att jag ej skulle få dansa mera, mitt hjerta .