United States or Hong Kong ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu är det slut, far! sa Ån och satte fadern i en fållbänk, så att gaveln gick ut. Du är stark, du! sa' Björn. Inte ännu, sa? Ån. Varför gör du ej gagn? Jag är inte vid märket än. Dit kommer du aldrig. Gör jag inte? Ån tog sig på huvet och tänkte. Björn gick. Ån satt till kvällen och såg på märket. Sedan blev han borta i tre dygn.
»Tjut inte!» sade Broman. »Du får behålla hundralappen i alla fall. Kör till Vilhelm Anderssons bostad.» Efter något besvär anträffades Ville Andersson, men han hade sålt märket till Jonne Bergström och var nära att begå självmord när Bromans originalgosse meddelade, att det var värt hundra kronor.
I den upptuktelse, som Jonne Bergström på grund härav fann sig föranlåten att tilldela honom deltog även Ville Andersson med entusiasm, och Broman kunde endast med stora svårigheter skilja de kämpande åt. Märket fanns i Kalle Svenssons album, och Broman bjöd på stående fot hundra kronor för det.
När bilen var i gång tog Broman upp en hundralapp och gav pojken, som genast fick klart för sig att Broman var velig. »Det är betalning för märket», sade Broman. »Jag köper det av dig för hundra kronor.» »Buuu!» sade pojken. »Vad farao tjuter du för?» »Buuu! De’ har jag sålt till Ville Andersson för tio öre å en biljett till bio.»
Sabbatisterna tro, att söndagen är märket, men huru man skall kunna taga söndagen uti högra handen och på pannan är ej lätt att förstå. Men det tyckes vara lätt att förstå, att man kan tvingas att låta intrycka eller inbränna verldsherskarens namn på högra handen och på pannan.
Det hade fått ett djupt märke, och Svante beskrev hur lille-bror tryckt in sin nagel där, innan han dog. Han behöll det märket i flera dagar, och han saknade det, när det gick bort. Det står en liten gul kista mitt i rummet på samma plats, där för icke länge sedan stod en bädd med ett levande barn. Nu är rummet prytt med rosor.
När jag hinner till märket, skall jag komma; nu rår jag inte. Fånyttig är du, son, och litet hugn lär du giva mig. Broder din är en frack karl, men du blir en odåga. Björn sparkade åt honom och gick. Ån hade skurit ett märke i golvet, sju fotlängder från elden, och trälarna hade givit honom in, att han inte var karl, förrän han hunnit märket. Ån hade ett hiskligt utseende.
»Jag har ett märke, som jag ville sälja», sade pojken. »Jag köpte det i en cigarrbutik för trettiofem öre, men jag tror bestämt att det är fint.» Broman tog märket, betraktade det och skrattade överlägset. Det var ett blått märke från Mauritius, som Broman aldrig hade sett förr, men det gick ju inte an för honom att låtsas om. »Det där är ingenting», sade han. »Absolut strunt!