Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 maj 2025
Man kunde knappt tänka ut nog strängt straff för en sådan förbrytelse. De hade glömt all vaksamhet för egen del, anade ej den hemska fara, som lurade på dem själfva. Just i detta nu kom nämligen ett vidunder, ett odjur rusande fram från skogens mörka dimmiga gömsle, lurfvigt, hiskligt, och det vrålade så att träd och blad skälfde. Indianerna stodo en sekund lamslagna.
I detta nu hördes ett tjut, ett skrän så hiskligt och förskrämmande, att Anna Dea, i förstone helt enfaldigt, i okunnighet om faran af att ej ögonblickligen fly eller intaga försvarsställning, satte fingrarna i öronen. Bakifrån stubbar, stenar, trädstammar rusade där fram en hord af tjutande odjur. De grinade och gapade emot Anna Dea.
När jag hinner till märket, skall jag komma; nu rår jag inte. Fånyttig är du, son, och litet hugn lär du giva mig. Broder din är en frack karl, men du blir en odåga. Björn sparkade åt honom och gick. Ån hade skurit ett märke i golvet, sju fotlängder från elden, och trälarna hade givit honom in, att han inte var karl, förrän han hunnit märket. Ån hade ett hiskligt utseende.
Den hiskligt vanställda handen gav honom en prägel av lidande, som kunde vara nog så nyttigt, när det gällde att övertyga Blekängsmadammerna om lidandets allmänmänskliga karaktär. Det var för övrigt ett drygt arbete att få folk att bo kvar i Blekängslådorna. Oupphörligen dök det upp planer på nybyggen än här än där. Men det var svårt att finna plats.
Men nu började vägen stupa nedåt och det tvärbrantare än vi någonsin trott att en mensklig körväg hade lof att göra, och för att ej »råka i drift», måste vi styra kursen i zigzag; dock sprungo vi värre än de störste förfalskare, som veta att ingen förföljer deras slingrande spår öfver vårt hiskligt ojemna jordklot.
Man trängdes för att icke komma för sent; slätten fylldes av en brokig blandning fotvandrare, åkande, ryttare och bärstolar, av borgare, främlingar, soldater, barn och kvinnor. Men brådskan var överflödig. Ännu vid middagstiden var den långskäggiga, hiskligt fula, okända varelsen på sin besynnerliga plats och fortsatte med korta mellanskov sina enformiga kroppsrörelser.
De voro uppe och väntade oss, omtalade att de sträfvat hiskligt vid sin fjellstigning under solhettan, men de hade också stärkt sitt mod att beklaga oss, som skulle komma efter. Hvilken skön samklang i fem qvinnosjälar! Kom nu någon och säg, att här blott finnes den rena oblandade sjelfviskheten till på jordens runda klot! På sätrarne.
Dagens Ord
Andra Tittar