United States or Malaysia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och när han värmt sig i lotsstugan och sovit på en lave, går han ut och ser på luften: Jag tror vi seglar igen! säger han åt båtsmännen. Och så segla de igen! Flickornas kärlek. Detta var ett mycket kinkigt kapitel, och inte så gott att hålla någon reda på, just därför att det låg i alla parternas intresse att däri hölls så litet reda som möjligt.
Det var en vacker syn att skåda, huru sjöns spegel här och där glänste av morgonsolens guld, medan den på andra sträckor ännu låg inhöljd i en lätt dimma, liknande en genomskinlig spetsslöja, som småningom höjde sig och försvann i den rena blå luften.
Luften strömmade in, gladt hördes den jagande måsen Ropa vid stranden, och blank låg viken, i skimrande ringar Bruten allenast af fiskarnes slag, som lekte vid grunden.
Han såg det allt och han njöt. Det var som smakade han på sjelfva luften, hans bröst spände sig ovilkorligen ut och han andades i långa, djupa drag, som om himlen hvälft högre här än annorstädes medan hans ögon drucko dagrarnes vexlande spel och rika skiftningar.
Ångan svepte ut genom dörren, luften i köket blev åter klar, upplyst av elden på härden och ljuset i lyktan. Här är ändå varmt och gott, tänkte gumman, smårös efter nattkylan därute. Hade jag bara skickat av med greven, så skulle jag lägga mig bums och somna från alltsammans.
Det var en vacker flicka, stolt och verldslig, klädd i ljusrödt och vajande flor. På midten vid storseglet satt Trädgårds-Kalle, det var han som skötte årorna. Unge herrn, röd och upprörd, hoppade i båten, stötte ut och satte sig vid rodret. Han såg sig omkring. Det var spegellugnt, litet qvalmigt och qvaft i luften.
En gång i slutet på 90-talet satt jag på Metropols kafé i Stockholm, där man på den tiden satt. Publiken var den vanliga: unga konstnärer, författare, aktörer och en och annan grosshandlare som övergivit Du Nord. Det var en afton på våren och jag minns den rätt väl, ehuru det nu är så länge sedan att man gudskelov glömt mycket annat. Därute på torget stod luften blå och ljum.
Leve Republiken! Leve arméen! Leve Förste Konsuln! Leve Förste Konsuln! återtog Edmée viskande, småleende, utan att rätt veta, vad hon sade. Och medan luften omkring henne beständigt genljöd av namnen St.
En kusk smällde med sin piska, och en vild grå häst reste sig upp över mängden med frambenen fäktande i luften och gnäggade, och kusken klatschade och svor.
Våren var redan i luften, solskenet blef varmare för hvar dag, och pastor Tibell kände sig förunderligt matt, där han vandrade framåt gatan mot sitt sollösa hem. Han såg tärd ut, med djupa gropar under ögonen; men han gick och smålog för sig själf, som om han tänkt på något vackert.
Dagens Ord
Andra Tittar