United States or Guatemala ? Vote for the TOP Country of the Week !


Passagerarna sågo ut genom fönstren och försökte tänka något annat, men den gamla tanten sade: Krökes i tid, det som krokigt skall bli! nu är Emanuel krökt! Emanuel är 14 år och går gymnasiet. Han är längre till växten än sin moder och han blir arg och talar högt hör man att han är i målbrottet. Vid den tiden kommer han en dag till mig och säger: Kan jag 75 öre? Till vad?

Och med krökt pekfinger grep han om det nerhängande segelgarnssnöret, mot vilket han ville luta sig, med påföljd att rullen i taket vindade av, att Svärdsbron sjönk knä och lade sitt trötta huvud med cigarr disken.

Och med krökt pekfinger grep han om det nerhängande segelgarnssnöret, mot vilket han ville luta sig, med påföljd att rullen i taket vindade av, att Svärdsbron sjönk knä och lade sitt trötta huvud med cigarr disken.

Pojkarne fingo och en påminnelse om att ro i takt, att man kom fram som folk. När de krökt om sista udden och sundet öppnade sig, ena sidan begränsat av Storön och den andra av Rågholmen, tedde sig en praktfull anblick för dem. Till ankars i sundet låg en ångbåt, prydd med flaggor och signaler, och mellan båten och land gingo små jollar med matroser i blåa och vita tröjor.

Han var krökt redan och när han med tystnad böjde sig under krossningen, triumferade fadern öfver sin lyckade kur. Detta retade ynglingen och ibland reste han sig. Ibland uppsteg ett svagt hopp om att kroppen skulle kunna räddas. Han gick gymnastiken, tog kallt vatten och åt litet om qvällarne.

Alltsammans kom underligt för henne, nästan som om hon vetat förhand, att han skulle sitta där, och hennes ögon följde hela tiden den lilla gestalten, som satt bryggans bänk med huvudet nedböjt och ryggen krökt, som om han grubblat.

Och som våra tankar vändes till dessa människor, vilka vi förut erinrat oss endast som det nödvändiga bihanget till vår egen glädje, öppnades stugans dörr, och i solskenet, som föll över trappan, stannade en krökt, gammal gumma och log ett igenkännande leende mot de främmande. Hon såg gammal ut, att hon föreföll som uppstigen direkt ur någon gammal saga.

Pojkarne fingo och en påminnelse om att ro i takt, att man kom fram som folk. När de krökt om sista udden och sundet öppnade sig, ena sidan begränsat av Storön och den andra av Rågholmen, tedde sig en praktfull anblick för dem. Till ankars i sundet låg en ångbåt, prydd med flaggor och signaler, och mellan båten och land gingo små jollar med matroser i blåa och vita tröjor.

Stridshästen hade bättre än mulan anstått en sådan gestalt. Petros' panna var låg och rak, blicken skarp och letande, ögonbrynen långa och starkt välvda, näsan krökt och väl danad, munnen stor, men skönt bildad. Vilken motsats mellan denne man, ur folkets lägsta klass uppstigen till sin värdighet, och den patriciske Annæus Domitius!

Inom en stund slumrade äfven hon in, och de tre sofvandes lugna andedrag hördes tillika med flugornas surr och klockans knäppande i det qvafva rummet. Elden i spiseln slocknade, vällingsgrytan som puttrat trefoten tystnade och tjocknade till, katten kröp fram med krökt rygg och svansen i vädret. Allt var en stund i ostörd stillhet.