United States or Grenada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den fördolda, om vilken Gud, redan före tidsåldrarnas begynnelse, har bestämt att den skall bliva oss till härlighet, och som ingen av denna tidsålders mäktige har känt; ty om de hade känt den, så hade de icke korsfäst härlighetens Herre.
Men i detta ögonblick, när han kastade boken ifrån sig, kände han vad han hitintills icke känt tvekan. Människonaturens fasa för förintelsen, så kraftigt och psykologiskt sant skildrad i den okände författarens arbete, hade gripit även honom. Han gick några slag över golvet, fåfängt kämpande mot en rysning, som genomilade hans lemmar.
Kunde jag dock med ett ord eller några beskrifva hans bortgång! Ofta, som hade han känt en gäckande aning, i vintras Kom han och satt i vår stuga och rökte sin pipa vid ugnen, Talande mycket om fisket i fjol och den stundande våren.
Öfver detta skede kunde man såsom öfverskrift sätta ordet glädje , ty hon som mången gång känt sig ensam, emedan hon ej haft någon jämnårig att leka med, hon fick nu så många kamrater, att hon knappt visste, hur hon skulle kunna reda sig med dem alla. Förut hade hon rätt ofta frågat sin mamma: "Hvad skall jag göra?" men nu fick hon så mycket att tänka på, att hon aldrig hade tid att ha tråkigt.
Särskilt blir detta fallet, om ett barn är känsligare, naivare, till sin natur öppnare, än andra barn, eller till sitt hela väsen skiljer sig från de flesta. Sven hade, från det han slog upp sina ögon, aldrig känt annat än förstående värme omkring sig.
Detta var den enda rena glädje, som Myro på länge rönt; också hade hon känt sig lättare och gladare till sinnes, alltsedan Rakel kom under hennes tak, och den vård, som hon ägnat modern och barnet, hade i hennes ögon liksom minskat nesan av det yrke, som gav henne medel att öva denna barmhärtighet.
Men han gjorde det utan glädje, utan den heta iver, den guldgrävarentusiasm, han känt inne i boklådan och på vägen hem. Det var som om han stulit sig till denna skatt. Han nämnde inte heller någonting till sin far om sitt nya förvärv.
Tyst och sakta som om han varit rädd för att störa honom, smög David sig ut och nedför trapporna. Sakta vandrade han gatan framåt, och om han inför någon haft att göra reda för vad som hänt däruppe och hur han känt det, skulle han icke varit i stånd därtill.