Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 oktober 2025
Det knackade på dörren och Molly kom in med posten; bland tidningar och korrektur såg hon strax de två bref hon väntade: från William och från Alma. Hon bröt först sonens bref och läste; Köpenhamn den 12 maj. »Min mor. Så fort jag satt mig in i ställningar och förhållanden här, hyrt rum etc. reste jag till Lund.
Och slutligen sa jag, att hade hon den minsta gnista af kärlek till de små eller medlidande med Esbjörn, skulle hon rymma och det i denna natt, och ville hon, så skulle jag ge henne respengar, så hon skulle kunna ge sig af till Amerika eller Köpenhamn eller hvart som helst, där hon kunde lefva efter sin lust men utan att göra de sina olyckliga. Hon stod en stund, och ögonen flammade på henne.
Eftersom båda bodde i Köpenhamn, hade de teoretiskt sett många sådana bord att välja på. Stundom voro de församlade framför ett staffli med en tavla på.
Fru Wenschen har troligen aldrig förr haft någon verklig passion, och hon är nu trettiosex år... Man instämde, och en av sällskapet beklagade under de andras skratt herr Wenschen, som nu gick omkring med hängande mustascher och förklarade, att hans hustru hade rest ner till Köpenhamn för att hälsa på sina släktingar. Tomas såg ut genom fönstret och betraktade de promenerande på trottoaren.
Förresten kan du väl själv begripa att där måste vara kork i botten; annars skulle dom ju sjunka! Ja ... ja ... det var det jag sa Å., replikerade H. Visst f n skulle dom sjunka! Ja, du skall inte misstycka. Jag har aldrig trott att du inte talade sant. Det är ju förresten alldeles tydligt att där måste vara kork. Och när jag kommer till Köpenhamn i nästa vecka skall jag dessutom gå bort och höra.
Om ett par dar reser jag från Köpenhamn och lägger mig nånstans i en af krok af verlden; och innan du ser mig igen hoppas jag ha ett dugtigt stycke arbete gjordt.» Det var ett underligt intryck hon fick af detta bref. Bäst att icke träffas, bäst att skiljas. Ja, bäst så tänkte också hon. Hon hade stött hans afgud i stoftet. Hans läppar kunde tala om förlåtelse, hans hjerta aldrig.
Sanningen kommer att blomma fram i hans själ som en vit, oberörd lotus; till dess han vid Krischnas sida, i gudomligt passiv tolerans, endast gör de sista heliga tecknen i det Nirvana som han drömt om från sin ungdom. Tänk att träffa dig här i Köpenhamn! sade Hompa. Det var fan så roligt. Det är djävligt längesen, va? Det är visst sju år sen. Du är dig lik. Ja, vaffan tycker du, va!
Efter återkomsten till Stockholm fick fru Zimmermann bref från sin son. Det var helt kort och modern tyckte att det bar en prägel af tvång. Köpenhamn den 20 maj. »Min mor. Alma och jag ha träffats. Jag hade skrifvit och frågat om hon ville komma på en dag och så kom hon. Det var så annorlunda här mot i Lund. Det var som om hon lemnat småstadsluften och dammet kvar derhemma.
Det var en annan sak. Ä, ta och presentera mig, va? Jag är rädd att det inte går, kära bror. Hon är visst i sällskap. Äsch, vad gör det? Nu är vi i Köpenhamn, och där ska man väl för fan ha lov att roa sig. Skål på dig! Djävla roligt att se dig! Men jag tycker du har blivit så allvarsam sen sist. Tycker du det? Jag vet inte. Det är väl tiderna. Dom ger man väl fan i, inte sant, vaktmästarn?
En evig lögn, upprepade jag, tog en djupt allvarlig uppsyn och förmanade H.: Hör du, du känner synbarligen inte Å. riktigt, det hör jag. Han skojar med alla. Du kan väl begripa att när jag säger en sak, så är det sant. Tror du mig inte, så kan du gå över till marinen när du kommer till Köpenhamn och fråga.
Dagens Ord
Andra Tittar