Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 21 juli 2025


När jag tänker allt vad min hustru kommit mig att uppleva, vet jag, att ingen som hon genom alla min levnads brokiga levnadsår lärt mig att bibehålla känslan för det religiösa. Hennes väsen var ömhet, och det liv hon ville leva var en fest, och en fest, där hennes känsla för livets värde och helgd icke kunde tåla ett missljud.

Ungdomen är minsann tanklös och begiven nöjen nu för tiden, att det sannerligen behövs en lärare med ett alldeles speciellt grepp om barnasjälen för att lära den inse ögonblickets allvar och helgd.

För den, som bara leker bort den tiden eller blott arbetar litet lek ibland, mista barndomslekarna sin helgd och lekkamraterna sitt stora värde. När lifvet tages allvar, blir leken högtidsstunder. Lättja och dådlöshet är alla lasters moder, har en vis man sagt, och fattigdom och nöd följa den late och okunnige i hälarna som rofdjuren sitt byte.

De läto också förstå, att de vid sina besök i kvarnen fått höra många gudaktiga och tänkvärda ord. Desslikes började de det nedrigaste sätt häckla och svärta den stackars kyrkoherden och förmenade, att den som ville hålla sin tro i helgd, helst borde undvika bykyrkan.

Om söndagarna brukade Vilhelm stanna hemma hos sin mor, läste de tillsammans och följdes åt ut för att höra Guds ord. Men Vilhelms husbonde brydde sig icke om hvilodagens helgd. En gång befallde han sina arbetare att göra ett arbete färdigt söndagen. Vilhelm visste icke hur han skulle göra.

Husbonden och matmodren kände alltid förhållandet, men varken kunde eller ville hindra det, och som det betraktades som ett slags förlovning, hölls det i en viss helgd. Man såg det, men man talade icke om det.

Runebergs rektorsprogram följande vår visar, huru djupt han dock i grunden förstod de unga: hos dem lefver, säger han, en varm håg för det ädla och rätta; men denna håg är ännu outvecklad, att ynglingen lätt tar miste och ställer sig till stöd för ett mindre förhållande, hvars helgd han förstår, emot ett större, om hvars vikt han ej hunnit komma till insikt.

Husbonden och matmodren kände alltid förhållandet, men varken kunde eller ville hindra det, och som det betraktades som ett slags förlovning, hölls det i en viss helgd. Man såg det, men man talade icke om det.

Här båtar ingen rikedom och hans straff har blivit grymt nästan över förtjänst. I egenskap av präst ansåg jag mig dock böra yttra några allmänneliga ord om äktenskapets helgd och den kristnes plikt att förlåta; och jag sa: Du bör tänka dig för mer än en gång. Han svarade: Du misstar dig! Jag har ingenting att förlåta. Bevare mig väl! Hur kan du komma en sådan tanke.

Valdemar gick emellan, och den första segeryran var redan släckt hans drag. Tänk rummets helgd, mina vänner. Är det för ett lumpet dryckeshorns skull, för en örtugs värde, som osämjan skall brista lös över vår faders lik? Min store mäktige fader, jag var otacksam mot dig i livet. Vem skall nu hålla sämjan mellan oss? Har du inte fått nog, hertig? fortsatte Sofia.

Dagens Ord

hovet

Andra Tittar