Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Omgiven av flakoner och luktsalter, satt hon inkrupen i ett soffhörn, sammanfallen, nedböjd, med ett utseende så förstört, att hon förekom tio år äldre än vanligt. Hennes vänner hade slagit krets omkring henne, och där var ingen ände på beskärmelser och beklaganden. Hon såg knappt på Mademoiselle de La Feuillade, när denna hälsade på henne och framförde fasterns hälsning.
Guds öga hvilade med innerlig kärlek på den lille gossens anlete, och i det han hälsade honom välkommen, satte han en strålande krona på hans hufvud. "Hvem har visat dig vägen hit, min lille vän?" frågade han. "Det har moster Lotta gjort", svarade gossen med glänsande blick. "Hvem är då hon?" sporde Herren.
Erik hälsade givetvis med utsökt artighet, men önskade samtidigt, när han såg damernas blickar, att Stella inte vore fullt så våldsamt extravagant i sin klädsel, och han insåg att det nu gällde att hålla tungan rätt i mun.
Det var bara hans förlägenhet som gjort att han släppt dumheten ur sig. Men det kunde ju inte Axel veta. Sutto de och skrattade åt honom...? Han blev het över hela kroppen. Axel Ahlberg kom ej upp och hälsade på Stellan. Ibland hade de sällskap till eller från skolan. Men oftast gingo Josef och Axel tillsammans. Och då höll sig Stellan försynt undan.
Ty just när Karl Johan var nära att hinna upp henne, intervenerade ödet i form av en mycket välpressad ung man, som kom runt ett hörn, hälsade bekant på flickan och gjorde henne sällskap mitt för Klyvarboms näsa.
När han sedan begav sig därifrån, träffade han Jonadab, Rekabs son, som kom honom till mötes; och han hälsade på honom och sade till honom: »Är du lika redligt sinnad mot mig som jag är mot dig?» Jonadab svarade: »Ja.» »Är det så», sade han, »så räck mig din hand.» Då räckte han honom sin hand; och han lät honom stiga upp till sig i vagnen.
Han som marscherade mycke bättre än rabulisterna och som kunde alla kommandoorden och visste precis, hur man skulle hålla handen vid mösskärmen, när man hälsade... Han skulle inte få lov att vara med. Han förstod, på ett dunkelt sätt, att här kunde inte ens hans far befalla, att han skulle få vara med. Han var maktlös också han. Han tänkte på Kerstin.
Alldeles som häradshövdingen nyss började nu brukspatronen väsnas: Vänta lite! Ptro! Jag måste förklara. Saken är den, att Vickberg disponerar över Backarna under sin livstid. Det är alltså till honom ingenjörn först bör vända sig Jag skall så göra, sade Julius Krok. Han hälsade majestätiskt och körde hem. Ty det var middagsdags.
Han gick sakta över gatan, fram till henne: God da, sade han. Ja, det är så dags nu! Såg du mig inte? Jo, jag såg dig på långt håll. Varför kom du inte och hälsade då? Han viskade: Låt oss gå! Jag ska berätta det sedan. Låt oss gå. Vart ska vi gå? Utåt landet som vanligt. Hon gav honom en granskande blick: Är du rädd för att gå här? Har du flirtat med andra, sen Greta reste?
Så hon sade och hann ej mera än fatta beslutet, Hann ej ängslas ännu och besinna sig, huru hon skulle Yppa det sen och våga bedröfva den ärade herren; Ty i detsamma rullade fram på den banade vägen, Skymd i en hvirfvel af damm, en kärra, och vänligt i farten Lyfte de resande hatten och hälsade flickan i fönstret.
Dagens Ord
Andra Tittar