Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 maj 2025
Gro skall i mitt hägnade land, Hvad ljuft, hvad mildt i människobröst blef sådt, Svagheten blomma trygg, och kraften, Sparande svärdet, glädas att skona blott. Trott har på min vilja jag förr, På samma vilja tror jag ännu; i strid Styrde den dödens gång, i friden Styra den skall okufvelig lifvets gång.
Den Gud, som lockar rosen ur sin knopp Och örtens späda frö ur grusets sköte, Den höga, strålbeklädda Gud, som sprider Sitt lif, sin vällust i en död natur Och tvingar stoftets alla myriader Att jubla kring sitt glimmande triumftåg, Den Gud, som hägnade min barndoms blomning, Skall ej förskjuta mig." Så sade jag Och höjde min förgråtna blick mot öster.
Var det du, som skapat det verk, du skådar, Upp då, skapa åter din ungdom själf! Böj ditt sinne, kung, för höge gudar! Deras gåfva din storhet var. Det var Frej, som klädde i grönska tegen, Blott Allfader hägnade landets frid. Tors var kraften, som du kände fordom, När i striden du väldig stod; Hvad du själf förmådde, det var att falla Glömd, som trädet faller i stiglös skog." Så den gamle.
Men qvinnan vårdade mig allt fortfarande. Hon bortskar de dåliga skotten och hägnade de bättre och, se, ännu en gång började jag lefva och sträfva uppåt, ännu en gång började jag redan drömma om att äfven jag skulle blomma, ja kanske ren nästa år, fast jag nu ej var mer än ett qvarter hög. Den unga flickan tog mig åter till nåder, men ack jag hade ingen lycka hos henne.
Dagens Ord
Andra Tittar