Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
LEONTES. Och med mitt svärd hans rättighet; jag följt min plikt. LEIOKRITOS. O vanvett, bjöd dig plikten draga svärd mot mig, Att mot din fader kämpa för en främmande? LEONTES. Hör mig och lär att känna, hvad min fasa gjort, Hvar gång jag mot min framtid skådat, blickat in I möjlighetens vida rike, fatta nu, Hvarför så dystert sluten du mig städse sett.
Slår du en kvinna, skrek bond själv, alldeles vit, mera av fruktan än fasa för ett helgerån. Ser du nu, din lort, att jag kunde klå dig! bröt madamen lös, troende att hon varit den starkare, och med den avskjutna trätoffeln klappade hon om den övermannade, medan karlarne höllo honom i svångremmen.
Det första jag med en onämnbar fasa kände och förstod, när åtminstone så många dagar hade förgått, att jag kunde komma i ro och tänka över vad som verkligen skett, det var, att aldrig hade min hustru så talat ut ur sitt innersta väsen, som när hon setat inför mig i mitt rum och sagt, att hon var född för olyckan, och att nu, när Sven var borta, levde hon endast för att dö.
Förskjut ej den arma från lifvet, från ljuset, från dig". Och Kalmatar böjde sin bleka panna mot sina sammanknäppta händer inför ynglingen, som betraktade henne med fasa och bjöd henne gå.
Jag ser, jag ser, sjöng den gnällande stämman. Jag ser döda unga kroppar, och din änka gömmer sig av fasa. Allt ont, du gjorde Valdemar, skall gå igen. Men en av dina söner, en enda, vill jag ändå prisa lycklig. Det är Birger, min älsklingsson. Nej, det är din förstfödde, som redan är död.
Ju renare det inre medvetandet är, desto större fasa och avsky hyser man för blotta tanken på ett brott... desto tyngre, ja, olidlig kännes misstanken... den oskyldige finner sig smutsad av en dylik anklagelse.
Denna äventyrliga händelse hade de båda damerna aldrig kunnat glömma, och då de träffades endast engång om året, nämligen just på Saradagen, blev den aldrig tillfyllest dryftad och ägde ännu efter tjugu års förlopp en oförsvagad stämning av spänning, dristighet och fasa.
Men fröken Alma Hagberg är frisinnad sinnad och emanciperad hon lär till och med hålla på med att utge en samling småfröken-noveller, har jag hört och det generar henne inte alls, utan hon berättar tvärtom med omisskänneligt koketteri att hon gick och hvisslade om kvällen o fasa!
Det dröjde länge om, innan han kom igen, mer än halva dagen. Då bar han framför sig en spade, som han höll med båda händerna, och på den låg det ett nystan av vintersömniga ormar. Han gläntade på buren och kastade in det. Det föll i hennes knä och var mjukt och tungt, och hon stelnade av fasa.
Ingen visste, hvarifrån han fick brännvinet, men alltid hade han en flaska gömd hos sig i sängen, och alltid fann han tillfälle att fullfölja sitt själfmord, hur strängt han än bevakades. Elsa gjorde sin plikt mot denna stackars misshandlade lekamen, som hon älskat och ännu älskade, ehuru med skräck, med lifvets fasa för döden, hälsans vedervilja för förruttnelsen.
Dagens Ord
Andra Tittar