United States or Namibia ? Vote for the TOP Country of the Week !
De båda första berättelserna i den satiriska fabelboken förråda alldeles tydligt ett ganska hängifvet studium af Voltaires romaner, främst Candide och L'Ingénu . George Samways och Arabellas äfventyr och öden i Samways Island upprepa, visserligen i starkaste förkortning, Candides och den sköna Cunégondes, medan den vise Siebenhaar med framgång fyller Maître Pangloss' plats i schemat. I
Även jag vill se henne. Nej, Albert. Om hon ännu lever, skulle hon känna en fasa vid din anblick. Det vill jag inte. Min Gud! vad säger du? Ty du skulle omöjligen kunna undvika att förråda dig. Du skulle uppföra dig så emot mig, att hon i dig skulle ana en friare: hon skulle skälva vid föreställningen att i dig se sin dotters blivande man.
Och huset uppfylldes med vällukt av smörjelsen. Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, sade då: »Varför sålde man icke hellre denna smörjelse för tre hundra silverpenningar och gav dessa åt de fattiga?» Detta sade han, icke därför, att han frågade efter de fattiga, utan därför, att han var en tjuv och plägade taga vad som lades i penningpungen, vilken han hade om hand.
Varför sitter du här? frågade Abraham. Louise rodnade. Hon ville ingenting förråda, allra minst för lillebror. Du är dum, du, sade hon. Kanske jag inte får sitta här? När jag är led på att vara däruppe, kan jag väl få sitta här en stund Varför går du inte in till mamma? Därför att jag vill vara ensam. Gå du och lägg dig, lilla dumsnut. Och om du skvallrar ett enda ord, så blir jag så ond
Om kvällarna tilltäpptes hålet med en liten träjalusie, ty därinnanför gick Elsa Sörman, redan en sexton års flicka, till vila. Åtrån efter grannlåt drev Gusten ända därhän att förråda sin syster. Abraham som på ett hemlighetsfullt sätt blev vittne till den mest intima avklädningsscen, greps mycket starkt av längtan efter en ung flicka.
Slut därför dina läppar till, att ej ett ord Må obevakadt öfver deras stängsel fly Och dig förråda. Visa dig, som nu du är, Skeppsbruten, skyddlös, blottad, hjälpbehöfvande, Och följ din blinda moder till dess boning tyst. Kanhända gryr en bättre tid, förbida den. Du är en yngling, ålderdomen böjer den, Som nu du mest bör frukta.
När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda honom, då lägligt var.
Men jag har beslutat mig för att icke försöka direkt slå mynt af hvad jag ser. Om jag skrefve resebref härifrån, skulle jag komma att förråda min okunnighet, min hjärnas förfärliga tomhet. Jag bör tvärtom vara tyst, dölja mig och i all stillhet söka kapa åt mig den smula vetande, som det kan bli mig möjligt att nå.
Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar. Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod. Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.
Och om jag kan det bättre än du, Ingemund? Då kommer jag ändå i det längsta att tvivla. Ändå vet du, att Hallsten om kvällarna brukade sitta hos mig i skeppstjället. Det har fördrivit tiden för mig att höra på honom. Jag har redan så vant mig vid hans sällskap, att jag nu saknar honom, då han är borta. Och vad har han då haft att förråda?
Dagens Ord
Andra Tittar