Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 23 september 2025


Patron Brackander var ej blind för sitt eget värde; med all sin blygsamhet visste han sig vara oemotståndlig, om han särskilt lade an att fånga en flicka; ja, han misstänkte, att flickorna just lade an att fånga honom. Men frågan var nu: vem bland denna uppsjö feminina människovarelser skulle han välja till sin ledsagarinna genom livet?

Hon hade försakat masugnarne och stångjärnshamrarne och sällheten vid den älsklige järnpatronens sida! O kvinna, kvinna! Tvenne dagar därefter emottog kronolänsman Spöqvist en biljett med inbjudning att besöka vännen Brackander.

Med en obetydlig spillra av sin förmögenhet drog sig Brackander undan Gud vet vart; i de nejder, där han i sina lysande dagar huserat, visste man ingenting om hans öde, tills han plötsligen många år därefter åter visade sig därstädes, mycket förändrad icke blott till sina yttre villkor, utan även till sin inre människa.

Det stannar alltid en misstanke mig ändå... Det vore förskräckligt! Jo, sådana äro läsarne, bror Brackander, inföll nu Spöqvist, idel gudsnådliga och fromma människor ytan; men man bara kommer underfund med dem, äro de idel tjuvar och kanaljer. Den där göken har nog gått i god skola.

Betänk blott: den rike brukspatronen, Napoleons levande avbild, vasaordenskandidaten Nikolaus Brackander förälskad uti... gräsliga sanning!... sin ladugårdspiga!

Vilken ädel man, den Brackander! sade Spöqvist beundrande. Men korporalen och i synnerhet mor Kerstin, som senare tider fått helt andra tankar i ämnet, tycktes alldeles icke benägna att nappa kroken.

Men icke sörjde jag egentligen, ty Stål dog en vacker död... han dog för fosterlandet, för Sverige, gossar... och jag hoppas med tillförsikt, att han är salig. Samtalet gick nu över andra ämnen, och djäknarne inhämtade av detsamma, att torpet, som arrenderades av korporalen, tillhörde patron Brackander Trevnadslösa.

Några dagar efter djäknarnes besök hos korporalen finna vi patron Nikolaus Brackander vandra av och an med långa steg i sitt kontorsrum. Patron Nikolaus Brackander är liten till växten, men fyllig och axelbred, bär högt uppkammad tupé, har armarne korslagda bakom ryggen, går mycket utåt med fötterna, som en dansmästare från sjuttonhundratalet, och spottar rakt framför sig.

Du sade själv till mig: Käre Spöqvist, utbasuna till höger och vänster... Tig! Du är en brännvinsadvokat! röt Brackander. Du förivrar dig, min vän, genmälde Spöqvist med len, resignerad ton, du förivrar dig verkligen. Låtom oss tala lugnt, bror Brackander! Vilken klok människa kunde väl förmoda, att du skulle en korg det hållet... Drag för fan i våld med dina korgar! skrek patronen.

Är det verkligen patrons mening? sade Sven och fäste Brackander en blick, som en gång uttryckte misstroende och överraskning. Min allvarliga mening, försäkrade Brackander. , min gosse, slå mig i hand och tacka mig! Sven räckte patronen sin stora, valkiga hand, men icke utan en inre motbjudande känsla, ty han anade, att något låg djupet av denna ovanliga vänlighet och frikostighet.

Dagens Ord

övertjällade

Andra Tittar