Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
Man ser i detta album, blad efter blad, utkast till landskapsstycken, allmoge i nationaldräkter, vackra flickansikten, löjliga bondgubbfysionomier, runstenar, ättehögar, kyrkor och komiska scener ur deras eget vandringsliv scener, i vilka Göran oftast är hjälten; så till exempel finner man på ett dylikt utkast, huruledes Göran under jakt efter en sällsynt kärrblomma nedsjunkit till bröstet i dyn, och huruledes Adolf, med bägge händerna fattande i Görans hår, stretar för att befria sin vän ur hans obehagliga ställning.
Han håller dem på bröstet. Därvid märkte de, att han var utan fingerringar och att mantelfodret var lappat och stoppat. Då kom det ett ljust lugn över herr Svantepolks många vissna rynkor och skrynklor, en blid, men fast manlighet. Den, som sover, är under en riddares skydd, sade han. Nu är han inte bara min gäst, utan också er. Inte ett hår får krökas på hans huvud.
Under kåpan kände han det hemliga brev, som han förde med sig från honom till Fulco, men också hjärtat, som slog med hastiga slag så att bröstet icke kunde andas. Han drog ned huvan, så att endast den smala hakan och de vita tänderna ibland skymtade fram i solskenet, och han knöt händerna. Glimma, sade han, och han stod nu alldeles bredvid henne. Du är farlig för män.
Och ändå känner jag något ljumt och mjukt födas inom mig. Det är som stege det allt högre i bröstet en vårflod af varma böljor, som slå tillsammans öfver mitt hjerta, långsamt stigande och sjunkande, i långa, smekande dyningar.
Det håller ju på att dö, sade hon och tog barnet från Mari. Hon gungade det på sina armar, knapprade på fönstret och vyssade. Allt förgäfves. Har du bjudit bröstet? Hon tar inte. Koponens hustru är der på min sida. Bed henne komma hit, kanske skulle hon veta något råd. Det är förbi med oss. Och som inte heller den der Holpainen kommer hem, klagade Mari, i det hon gick.
Det var som om hjärtat mjuknat inne i bröstet på honom. Han hade en rent fysisk förnimmelse av sötma. Berätta mera, Kerstin, sade han med låg röst. Å när han föddes! Ja, aldrig glömmer ja den dan i hela mitt liv, fastän dä va nu en natt. Berätta, Kerstin Ja har väl aldrig vatt mä om maken. Han föddes klockan fyra på morronen och skräddare Kronquists fru, hon lå ju också i de sista värkarna.
Nu bära båda kämparne blott sina smidiga rockar, patronrummen på bröstet blänka af sammet och guld. Men ännu stå gevären orörda, nu lekes endast med klingan. Nu hasta alla mot ett mål. Kastspjuten hvina, svärden drabba och klinga. Var det en vind som for öfver fältet och kringspridde agnar, eller var det män på eldiga hästar som ilade bort allt är tomt.
Dödgräfvarne komma och gå med sina spadar. Han får bära en kopparplåt med ett blått sidenband på bröstet, och tugga på en rot hela dan. Detta är koleran 54. En dag går han mycket långt bort med en af jungfrurna. Han går så långt, att han längtar hem och gråter efter mamma. Jungfrun går in med honom i ett hus. De sitta i ett mörkt kök bredvid en grön vattentunna.
Det låg en stämning af stilla melankoli öfver dem båda. Hon berättade om sin sjukdom i lätta, lekfulla ord, men med en röst som darrade. Kvällsluften var fuktig och rå; hon hostade mycket. Alltsomoftast måste hon påminna honom om att han gick för fort och stanna med handen på bröstet, stridande mot andnöd och hjertklappning. Men så fortsatte hon, talande i skämtsam ton om att hon snart skulle dö.
Men ansiktet var rödflammigt och något uppsvällt. Det dröjde några ögonblick, innan Abraham hann se och uppfatta allt. Först såg han, att fadern bar en bindel kring halsen, och på bindeln lyste två eller tre röda fläckar. Vänstra handen, som hölls tryckt mot bröstet, var likaledes stänkt med blod. I högra handen, som hängde ned utmed sidan, höll han ett rep, tämligen tjockt, ett par meter långt.
Dagens Ord
Andra Tittar