Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 maj 2025
Balettmästare Lindquist stötte tre gånger med käppen i golvet: Entrez! Damerna som vanligt i rad längs högra långväggen, kavaljererna längs den vänstra. Alltså: entrez! Då de kommit på sina platser, stötte han åter tre gånger i golvet: Kavaljererna höger om, damerna vänster om. Och hör nu uppmärksamt på! Stellan ryckte till.
Balettmästare Lindquist förklarade av vilken oerhörd vikt det var att på ett fullständigt oklanderligt sätt träda in i och lämna en salong. Det sätt, på vilket man gjorde sin entré, var ofta bestämmande för det senare intryck man gjorde på de i salongen församlade, i synnerhet damerna.
Till slut hann balettmästare Lindquist fram till dem och inspekterade deras inbördes ställning. Han hade ingenting att anmärka. Stellan kunde stå ledig och placerade ögonblickligen sina händer på ryggen... Han gick hem från lektionen i djupa funderingar. Han var på samma gång missbelåten och förvirrad. Han tyckte inte om att hon så där tagit hans arm och lagt den kring hans liv.
Mitt i den för sparsamhetens skull illa upplysta festsalen på Stadshotellet med dess flugsmutsade väggspeglar och ombundna kristallkronor stod balettmästare Lindquist. Han hade ett litet förtorkat ansikte med mustasch och pipskägg liksom Napoleon den tredje i Nordensvans Fransk-tyska kriget, som låg på salongsbordet i Stellans hem.
Det hade omärkligt kommit över dem en glans och en gloria, av vilka de aldrig förut varit omvärvda. Han kände det, när han gick hem från lektionerna om kvällarna. Han hade kommit in i en annan värld, balettmästare Lindquists, som i sin ordning var det tredje, kejsardömets. Han var ej längre bara en skolpojke i 2:a.
När de båda raderna till slut gjort halt, stod Stellan med en dam, en moitiée, till höger om sig. Och denna dam var Märta Gyllencrantz. God da, Stellan. Stellan svarade med ett kort: God da! Balettmästare Lindquist stötte åter igen käppen i golvet: All vår början är svår. Nu ska vi se, hur lotteriet fallit ut.
Den kvällen höll löjtnant Petréus på att slå lemmarna ur led på sin son. Vart tredje år på hösten kom balettmästare Lindquist till staden och öppnade dansskola. Strängt taget öppnade han två: en för skolungdomen och en för stadens butiksbiträden. Det året, Stellan gick i 2:a, beslöts det att han skulle lära sig dansa. Han mottog underrättelsen utan glädje.
Men ödet hade i balettmästare Lindquists gestalt länkat dem samman, honom och Rose. Med högra armen om hennes liv skulle han lära sig vals och polka, schottis och graziella... Han tyckte det var synd om henne. Det fanns ingen, som ville vara riktig vän med henne. Hon fick lov att vara med på ett hörn.
Han var dessutom någonting annat: kavaljer, som balettmästare Lindquist kallade pojkarna. Spänningen, på vad som skulle komma, stegrades ytterligare, då man hunnit så långt, att man lärde sig de första vals- och polkastegen. Under dessa övningar gjorde sig frånvaron av dam eller moitiée allt mera kännbar. Det stod plötsligen klart för honom att en moitiée var försedd med händer, armar och midja.
Han hade inte sett hennes ansikte riktigt innan. Men han slog genast ned blicken. Sådana ögon hade han aldrig förut sett. De voro alldeles svarta och så stora så Balettmästare Lindquist kallade det första paret ut på golvet för att visa, hur man skulle hålla en dam om livet. Stellan hade tillfälle att närmare betrakta sin moitiée utan att hon märkte det.
Dagens Ord
Andra Tittar