Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juli 2025
Upp då, skynda fort Till fursteborgen, Ajas' forna boning; säg Åt den, som hans palats och skatter har i vård, Att han en vapenskrud mig sänder, väljer den, Som högst i värde smyckade min fader förr. Må ock slafvinnor komma, som mig två och mig Med oljor smörja, att min kropp, som stelnar nu Af hafvets salt, får åter kraft och rörlighet.
Nej, sådan där erotik, nåja det är behagligt javäl men jag är verkligen värd att vara vän åt en karl. Att bara vara ett litet tidsfördrif nej! Tror han, jag skall sörja och vara bitter öfver att mista det tusendels grand af känsla, han pressat fram ur sig för att äfven kunna uppföra Elsa Finne på sin lista. Som om det skulle förarga mig, att jag låtit fängsla mig litet!
Albert vek upp sitt pass för hans ögon. Han läste. Serg ... Serg ... ja, det är mycket bra. Frun står väl inte nämnd här men det gör ingenting. Det är alltför bra. Ja, herr värd, inföll Albert, sanningen att säga, när jag tog ut mitt pass, ämnade jag resa bara ensam.
Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av hunger! Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar. Så stod han upp och gick till sin fader.
En togs af den första vinterns köld, Sent mildrad och tidigt sänd, Den andra blef första sommarens stöld, Den vissnade solförbränd. En del, den tredje, som återstod, Den höll hon ej mycket värd, Den lät hon drunkna i tårars flod, Sen han stupat i striden, Svärd.
Hon öfverlämnade honom i vård åt den rikaste af de drömmar, som uppvaktade vid hans bädd, och denna, lika frikostig som rik, framtrollade till hans glädje ett under, som i tjuskraft öfverträffade allt, hvad han i sina djärfvaste föreställningar om himlens lycksalighet hoppats att en gång få åtnjuta och skåda där.
Sluteligen hörde jag den jama på er gård, och jag tänkte be er, mor Sanna, taga den i vård, ty den är så mager, att den icke har kött under skinnet, utan bara benkanter, såsom om den vore en påse med stenar och stickor." "Gud bevare mig, fattiga kvinna", sade Sanna snyftande, "hvart tog det usla kräket vägen?" "Ja, hvart tog den vägen, mor? Den sprang undan, så snart jag kom in på gården.
Vid femtiden denna heta, soliga eftermiddag lemnade vi Vonheim, följda en bit på vägen af vår värd, och minnet af hans gästfrihet och hjertlighet mot oss följer oss ännu. Solen stod icke mycket högt öfver fjellryggarne när vi efter en temligen rask marsch, »på det jævne», stodo vid foten af det fjell, som vi skulle bestiga för att träffa våra kamrater. Till fjells!
TEKMESSA. Din stränghet lät mig icke tro, att du det såg. RHAISTES. Jag ser din ofärd, vet kanske dess orsak ock. TEKMESSA. Om du mig känner redan, hvarför frågar du? RHAISTES. För att till svaret lämpa mitt bemötande. TEKMESSA. Så gör det då, var mild mot den olyckliga! RHAISTES. Olyckan ensam aktar jag ej mildhet värd; Den måste äfven följas af sannfärdighet.
Det är bara en sak till, som jag skulle vilja spörja dig om. Nåå? sa hon och stannade. Finns det någon, som som står dig närmare? Någon, som du har fäst dig vid? Nej, visst inte, snälla du. Om jag skulle våga försöket med någon i hela världen, skulle det vara med dig. En tröst var det ju, fast den inte var mycket värd. Lofva mig nu bara en sak! Det skulle vara?
Dagens Ord
Andra Tittar