Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Ty så säger HERREN Sebaot: Fällen träd och kasten upp vallar emot Jerusalem. Hon är staden som skall hemsökas, hon som i sig har idel förtryck Likasom en brunn låter vatten välla fram, så låter hon ondska framvälla. Våld och förödelse hör man där, sår och slag äro beständigt inför min åsyn.
Men det starka, oböjliga och sunda i hela hans gestalt framträder så tydligt, som han står der, är han en bild af naturen i denna trakt, skön men sträng och hård, allvarlig och glädjelös. Hvad är det väl som tryckt denna stämpel af stränghet och allvar på både natur och menniskor ... hvad vållar denna stumma, nästan hotfulla klagan, som läses i drag och uttryck hos folket der uppe?
Du stod där, du, men stum, med klingan dragen, Kall bidde Kothen, sluten red Grönhagen, Blott Konow svor, och bister röt von Schantz. Gif akt, tyst, hör! Det ljöd hurra på höjden. En man till häst syns nalkas. Hvem är han? Hör, hvilken storm af rop! Hvad vållar fröjden, Som brusar jublande från man till man?
Ty kölden kan väl isa Min dal och höjd, Men ej min enkla visa, Min rena fröjd. Om stormar gny mot tjället, Det intet gör, Blott lugnet bor i stället Där innanför. Men våren kommer åter, Sen vintern flytt, Och sippans öga gråter Sin dagg på nytt; Då går jag ut och vallar Min hjord igen, Och eko återskallar Min stämma än.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek. Ty Herren förkastar icke för evig tid; utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd. Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.» En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri. Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort. Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust.
Men jag kan det icke, och jag vet, att hon sörjer, icke blott över sig själv utan också över den smärta, hon vållar mig. Det måtte vara förfärligt att gå som hon och ingenting orka, ingenting förmå, utan bara sjunka ihop vid det minsta som vållar henne oro eller sorg. Gå och grubbla över döden, som hon tror skall komma, men som icke kommer.
Dagens Ord
Andra Tittar