United States or Falkland Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bägge dessa åsikter äro foster än af en ensidig erfarenhet, än af förhastade omdömen. Vi tvifla ej, att det rent vetenskapliga är främmande för kvinnans väsende, som klarligen ligger känslan och instinkten i högre mening närmare än abstraktionen.
Vi svikta i valet mellan de skönheter, som kunde anföras. Mest fängslande är kanhända det väsende, hvaraf boken har sitt namn, ynglingen eller flickan Azouras Lazuli Tintomara.
Men då äfven i det minsta, som rent och utan förvridning är sin idé, en harmoni måste finnas och det icke kan vara så mycket graden af harmoni som icke mer dess väsende, som är oss heligt, följer, att om denna i det rena lägsta uttalade samklang vore oss förklarad, vi äfven med samma slags harm skulle se detta förvrängas.
Så bättren nu edert leverne och edert väsende, och hören HERRENS, eder Guds, röst; då vill HERREN ångra det onda som han har talat mot eder. Och vad mig angår, så är jag i eder hand; gören med mig vad eder gott och rätt synes.
Och vidare: " Borde vi då icke dag och natt innerligt och af allt hjerta öfverljudt bedja och ropa till vår Herre Kristus, att han en gång ville slå till och i grund förgöra allt, på det att en gång detta skändliga väsende måtte upphöra och detta jemmerliga elände taga ett slut."
Detta luftiga ljusa väsende böjde sig emot mig och sade: "Syster, du som i många, långa år bott med mig i denna kammare, och som så ofta sett på mig med medlidande, ser du hvad jag är fin och lätt, och jag är ändå ingen annan än den olyckliga kakelugnsdörren. Men blott i drömmen kan du se mig, ty jag sitter der så fängslad att jag ej eljest kan visa mig för dig.
Skillnaden emellan de gamles och våra konstskapelser beror därföre icke af en olika uppfattning af konstens och skönhetens väsende, utan måste sökas i olika föreställningar om det högsta allmänna eller, hvilket är detsamma, det högsta verkliga såsom den positiva basen för all konst och skönhet. Och här yppar sig nu den frågan: Hvad var för de gamle det högsta verkliga, och hvad för oss?
Kanske ligger orsaken till denna förkärlek till en del däri, att en stor del af den höga skaldens skönaste sånger diktades och utspriddes i min ungdom, då mitt väsende var lättare att anslås och lifligare att knyta band af tillgifvenhet och kärlek.
Man kan nämligen lätt falla i den öfvertygelse, att naturen sådan den är, verkligheten, vore något konsten underordnadt, som behöfde tillsatsen af ett ädlare, i konstnärns enskilda väsende nedlagdt moment för att adlas till skönhet och bli ett föremål af konstvärde.
Rent ut sagt fann jag mig stå i jämnhöjd med den Evige, utgöra en integrerande del av hans personlighet, emanerad ur hans väsende, ett organ i hans organism. Han behöver mig för att uppenbara sig, i annat fall skulle han låtit åskan slå ihjäl mig på fläcken. Varav kom ett så omätligt högmod hos en dödlig?