United States or Lebanon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han ger ej fred, Han trampar ned Hvemhelst han vinner öfver; Var stark alltså, Tag mod uppå, Ty segra du behöfver. Träd fram med Kristus, blif ej blek, Var djärf, fast ej förveten! Här gäller ej en vansklig lek, Här gäller evigheten; Förgås du här, Förgås du där, Där evigt, här i tiden; Men får du vinst, Får döden minst: Så är med denna striden.
Och, som nämnt, i morgon tager jag henne i besittning. Du finner henne besynnerlig. Det är i din mun ett milt uttryck. Du menar mer. Men du och de dina, I han icke makt att göra motstånd. Filistéernas välde är brutet. Krysanteus' tanke flög till Julianus. Filistéernas välde var ännu icke brutet. Den sista striden återstod.
Honom ve, och ve hans stam och släkte! Han förrådde tsaren under striden, Han förrådde, med tolf tusen hästar Öfverlopp till fienderna bofven." Säg, hvad hvitt syns där i djupa skogen? Ser man snö där, eller ser man svanor? Vore snö där, hade den väl smultit; Vore svanor, hade ren de flugit.
Krysanteus lyckades förflytta striden från grottan till fältet där utanför, och här segrade hans från ungdomen genom gymnastiska övningar utvecklade styrka. Men segern var icke avgjord, så länge Simon ännu kunde röra sina lemmar.
Filistéerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel, och striden utbredde sig, och israeliterna blevo slagna av filistéerna; dessa nedgjorde på slagfältet vid pass fyra tusen man. När folket kom tillbaka till lägret sade de äldste i Israel: »Varför har HERREN i dag låtit oss bliva slagna av filistéerna?
Och om någon finnes här, som har planterat en vingård, men ännu icke fått skörda någon frukt därav, så må han vända tillbaka hem, för att icke, om han faller i striden, en annan må komma att hämta första skörden av den.
Han begynte att ängslas, skilde sig från de andra, satte sig ned, betraktade med ömkan sina kamraters käcka framtågande och talte: 'O, trummans och gevärets barn, huru litet besinnen I, att ett ansvar kommer efter striden och att man måste vara betänkt på att då kunna hafva bestånd!
I sin andakt djupt försjunken, Hör han icke stridens larm, Som blott doft, likt vinden, susar Genom skog och ödemark, Hör ej hästens muntra gnäggning, Icke vapnens dofva klang. Men hans skyddsgud vakar trogen, Men Sankt Georg skådar allt: Ur sin sky han stiger neder Och hans vapenrustning tar, Kastar sig på riddarns fåle Och till striden styr sin fart.
De övriga duka under och draga sig ur striden med krossat hjärta, med förlorad tro på mänsklighetens framtid och det godas seger. Till dessa hörde Adolf Sparrfält.
Det har inte gått en dag och inte en natt utan att min första och sista tanke har varit hos henne. Men jag är inte rik som du och har inte folk som du, och jag visste, att striden skulle bli hård. Långt härifrån har jag en gård, och där samlade jag i hemlighet män och vapen och hästar.