Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Men har man då, mina damer och även herr kyrkoherden kan tänka på saken, ty det finns många olika prislägen har man då en liten konstgjord, sjungande fågel Här avbröts herr generalagenten av ljudet från en dörr, som vräktes upp, tummel i trappan, snubbel över tröskeln. Prästens son stod i dörröppningen, flämtande men trots språnget blek.
De reste sig, plirade mot det strålande ljushelgonet och fingo sin kakbit och sin klunk. Sedan kröpo de lika hastigt ned igen, ty det rådde en fruktansvärd köld. När hon blev färdig med de sista, lyfte småtärnorna av henne kronan och gingo bort med den för att ställa den på julbordet. De andra fortsatte att leda henne framåt sjungande.
På hjässan hade hon förutom flätan en mössa med många lilafärgade band, vilka hängde än här och än där beroende på det gamla huvudets så småningom allt livligare rörelser. På hennes knä stod buren med den sjungande guldfågeln. Bakom denna grupp skymtade damerna Theander och Alexander som i blygsam tillbakadragenhet iakttog, hurusom de båda männen hyllade tante Sara.
Slyna svarade ekot och med en så god härmning av min mors grova och hesa röst, att hon kände sig övertygad och gick in igen. Dock förbjöd hon mig att vidare vissla på gården. Men jag fann råd. Jag var då som nu agent för en stor leksaksfabrik i Nürnberg och hade ett litet lager av speldosor, sjungande fåglar och dylikt.
Dockorna, som han bar i snöret över bröstet, trädde han upp på fingrarna, och sjungande lät han dem så tala till varann. Djävulsdockan och den blodiga mördardockan räckte varann genast handen, men där funnos inga ängelsdockor och inga skyddshelgon utom Sankta Gertrud, som kom för att hämta de döda till sin dystra boning.
Fröken Alexander hade sett, förstått och dragit sina slutsatser. Sedan hon tåligt lyssnat till generalagentens sjungande fågel och bestämt avvisat alla förslag att vare sig kontant eller på avbetalning köpa en dylik, yttrade hon: Generalagenten! Med mig är en egenhet, som ni kommer att finna kuslig.
Bilden av det rent och himmelskt okonstlade är likafullt någonting. Nu ... nu kom in, Sara! aftonen stupar allt mer; du kan bli kall. Jag ville inte för tusen världar att du skulle förkyla dig. Han gav barnen åter flera kyssar och små silverpengar; de sprang sjungande sin väg, och han tog Sara Videbeck under armen. Förkyla mig? Det hoppas jag inte skall hända.
Natten ämnade han tillbringa i närheten av Grädels gård. Där i byn rådde den seden att den manliga ungdomen använde helgdagsnatten till att uppsöka sina kärestor. Hansi stötte fördenskull samman med många unga män, som ensamma och tysta eller och i sjungande flockar drogo ned mot byn.
Och rösten var alltjämt lågmäld och förtrolig, då han frågade: Nå, kära Lars Larsson i Sutre, har han ingenting på sitt samvete, han? Det har han inte, svarade gästgivarn. Därmed var länsman färdig, utsvälld och väldig, över sviktande, sjungande plankor steg han bort till gästgivarn, tog honom för bröstet. Det ska vi se, bonddjävul!
Hon rörde en smula på händerna, och den drömaktigt töckniga och sjungande rösten uttalade högt och klart följande ord: Den man skall varda herre i Sveriges land, som får Sankt Eriks fana ur mannajungfrurs hand; men bär han in den fanan i femmila skog, Gud hjälpe då den broder, som broder bedrog.
Dagens Ord
Andra Tittar