United States or Romania ? Vote for the TOP Country of the Week !


höjde han sitt hufvud, såg upp och lät åter hufvudet falla. Kajsa såg, att han icke druckit, Hans ansigte var förvridet, men af sinnesrörelse, och hon förstod, att han var i uppror. Hvad hade händt? Hon vågade icke fråga. Hon var rädd för sanningen. Utan att säga ett ord, satte hon sig. De magra händerna knäppte hon igen öfver knät och gaf sig till att stirra golfvet. Det mörknade.

När den sista Tibbledamen försvann, satt blott en af hela auditoriet kvar sin plats; men det var prostens hustru. Prosten stod i förstugan och väntade henne, men hon kom icke. Hon satt kvar, likblek af sinnesrörelse och trots.

När de anlänt till hamntorget och rabbinen märkte, att kosan ställdes till det av facklor upplysta huset för drunknade, stannade han och drog djupt efter anden. Han hade berett sig ett sorgligt skådespel; nu gissade han vad som hänt. Emellertid betvang han sin sinnesrörelse och följde Myro, som ropade: kom, kom!

Salmen Ukko steg långsamt upp, sparkade undan sin tunga, klumpiga stol, tog pipan från munnen, knöt sin bruna, seniga hand, slog den i bordet, att de der befintliga kärlen flögo högt upp, och sade med en röst, skroflig och hes af sinnesrörelse, men stark som en åska: Nej, det blir inte af. Elias bleka kinder flammade till, hans blå ögon sköto blixtar. Också han steg upp från bordet!

Jag lade henne ned soffan och jag tyckte, att allt vad som blivit sagt var en vanvettig dröm. Länge stod jag och betraktade henne, ända till dess att jag hörde, hur hennes andetag blevo långa och regelbundna, och jag var viss, att hon sov. makade jag kudden till rätta under hennes huvud och lade en filt över henne. Vacklande av sinnesrörelse, gick jag in i rummet, där Sven låg.

Gud vare lov, han är härOch inom ett par ögonblick var jag uppför trappan och stod i salen. Jag stod inne i rummet, och min sinnesrörelse var ytterlig, att jag ingenting kunde fatta av vad jag såg. Jag hade en förnimmelse av, att doktorn stod där, och jag kände, att min hustru höll mig hårt omfamnad. Det var mig klart, att hon såg glad ut, ja, överlycklig ut, och att jag borde vara detsamma.

Klemens rördes av denna plötsliga ödmjukhet, och även hans ögon tårades, samma gång som han kände innerlig glädje över denna väckelse, vars medel han varit. Eusebia reste sig upp, men Klemens' hand, som hon fattat, höll hon ännu emellan sina, hon återvände till soffan och överväldigad av sinnesrörelse nedsjönk där.

Han emottog nyheten utan sinnesrörelse; men när budbäraren bortgått, föll en tår hans kind, som kanhända dock mindre var utpressad av atenarnes otacksamhet än av det brev, han höll i sin hand, från Ammianus Marcellinus, vari denne bekräftade Julianus' död och redogjorde för hans sista stunder. Den unge hjältens död var värdig hans levnad.