Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 maj 2025
I säkerhet har Moab levat från sin ungdom och har legat i ro på sin drägg; han har icke varit tömd ur ett kärl i ett annat, icke vandrat bort i fångenskap; därför har hans smak behållit sig, och hans lukt har ej förvandlats. Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då jag skall sända till honom vintappare, som skola tappa honom och tömma hans kärl och krossa hans krukor.
Ju närmare man lär känna en mänska, ju längre den period är, över vilken ens kunskap om henne sträcker sig, ju klarare framgår det för en, att hennes tillvaro innerst inne varit en kamp mellan känslan av hennes egen betydelse och de yttre och inre hinder, som hämmat den, tvingat den att söka sig andra vägar, hämmat den på nytt o.s.v. i en enda oavbruten brottning, till dess självmedvetenheten segrat eller genom en kompromiss slagit sig till ro i en eller annan fåfänga eller till sist hissat resignationens vita flagga.
Styr af hans uppsåt, och jag lämnar dig i ro. EUBULOS. Ej har en större niding trampat denna mark Än mannen där, ej någon fegare än han. Nu lär han ej så hastigt återkomma hit, Och detta är min goda vinst af hans besök. HYLLOS. Var ej den etterormen Rhaistes här igen? EUBULOS. Han kom och gick, han dröjde några stunder blott. HYLLOS. Hvad sökte han, hvad var hans arga stämpling nu?
Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få komma. Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva. Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I haven hört honom vara sjuk.
Hon försökte för ro skull på hvad sätt det bäst skulle kläda henne, nerkammadt på pannan, eller uppstruket, eller så att det föll fritt litet åt sidan. Sedan lät hon den vida ärmen falla så, att hennes bara arm blef synlig ända upp öfver armbågen.
Erik fattade henne helt plötsligt, utan all reflexion, tryckte henne intill sig, slätade hennes kinder, hennes händer och talade en hop barnsliga, osammanhängande, tröstande ord talade som till ett sjukt djur, hvars plågor han ville med sin röst liksom lulla till ro.
Det är gott. Vi skola få ro. Assim gick till grottans öppning, såg upp mot himmelen på den bland moln tågande månen och hörde med njutning stormens sång. Härligare än under denna natt hade nordanskogen aldrig tonat, så tyckte han. Han ville giva ord åt vad han förnam, men kunde icke.
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram, skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt. Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
Dagens Ord
Andra Tittar