Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 maj 2025
O, röster ropande ur vind och lund! Er sång, som bräddad tycks med smärtors råga, mig gaf en kvalfylld sömn i nattlig stund, och då lik min mig syntes eder plåga. O, skymningstyngda sång ur varats grund, i dig de stumma tingens väsen låga. Gåtfulla, höga hymn, är du en fråga, ett stön ett klagoskri ur världens rund?
Jag skönjer, vidt som blicken når, Hur vattnen börja spegla mer och mer och gå Till nattlig hvila. TEKMESSA. Lyssna, svärdshugg, vapenbrak, Fast dämpadt genom vida bygders mellanrum, Förnimbart dock! LEDSVENNEN. Du villas. Bortom dälden där På höga fjällets hjässa satt i cedrarna En flock af dufvor. Vet, en falk slog ned bland dem; Nu hör du deras vingslag.
Af himlens skyar kring dess topp, Af jordens spenar närd, Vid bergets fot, ur nattlig verld En källa springer opp. Hon späd ännu ej har ett namn, Och för sitt lopp ej ban, ej hamn.
Av folket kallas du den vilde Erland, och kolaren, som bor i enslig hydda, vet att förtälja, hur han mången midnatt med barn och maka väckts av nattlig sång ur skogens mörker, och han skulle häpnat och trott, att nattens vålnader sitt spel bedreve, om ej han känt din röst, du vilde Erland du vilde gosse och ändock så stilla, så mild och tankfull, när du vid min sida i helga studier din tid fördriver.
Hans dräkt var vårdslöst ordnad, om ordnad ens, En hvardagsdräkt, hans vanliga hemdräkt förr, Hans blick var skygg, men spotsk på en gång och mör Och stjärnlöst nattlig steg han till modren fram.
Allt störtar in omkring mig; den enda lycka som återstår, att få vara hos min dotter, drages undan mig, och under den sorgliga tystnaden säger jag i andanom mitt farväl åt livet. Efter aftonvarden drager jag mig tillbaka i rosenröda kammaren, som är svart nu, och bereder mig till en nattlig strid, emedan jag känner mig hotad. Av vem?
LEONTES. Och dessa läppar, trotsande i döden än Och dock så veka! En hellen är denne dock, Han kan ej annat vara, fast hans öde visst I hårda lägen honom kastat. LEIOKRITOS. Son, du var Ett barn ännu, då hären drog till Troja. Minns Du mer sköldbärarn Ajas? LEONTES. Som en nattlig syn Står för mitt öga flottan och vår kämpatropp, Som steg ombord, af jubel följd och klagorop.
Djurläkarnas tummelplats liknade en marknad, som härjats av någon nattlig orkan. På en stol nere vid dörren satt en uppassare, en ung gosse, hopsjunken som en trasa och sov. Det var densamme, som hade fallit omkull med brickan. Hall klappade honom varsamt på axeln och stack till honom en tiokrona. Gossen for upp, förskräckt, förvirrad, med övergångsålderns ständiga onda samvete i blicken.
Kandidaten och Hertha försvunno genast i det inre rummet, hvars fönster de förmörkade medelst regnkappor, för att i en nattlig skymning drömma om en mjuk bädd på det hårda golfvet. Svend Opsal tillbjöd mig vänligt sin egen snygga säng i det yttre rummet, men mitt sinne var så upptaget af kökstankar, att jag ej kunde hvila, fast det nu var 24 timmar sedan vi begåfvo oss från Lidsätrarne.
Dagens Ord
Andra Tittar