Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 maj 2025
Sol, som lifvets natt förjagar, Kärlek, om ett bröst du glömmer, Hvartill dessa mulna dagar, Som man utan dig fördrömmer, Dessa dagar evigt like, Dessa hopplöst långa stunder, Detta lif i dödens rike Utan ljus och utan under! O, hade jag ett ögonpar Långt skarpare, än falken har, En blick, som såg, ej stängd, ej skymd, Igenom höjd och djup och rymd,
Då bådo vi till vår Gud; och vi läto hålla vakt mot dem både dag och natt för att skydda oss mot dem.
EURYSAKES. Väl fruktar jag ej underjordens gudar, om De himmelska jag vördar genom dennes straff; Dock, dyra öga, moder, vill jag lyda dig. Slå bort din oro, jordas skall min fiende, För din skull offerhedrad som en skattad vän. Ej kan mitt sinne bärga hatets natt, när ditt Däröfver outtömligt kastar solljus blott, Du hviloglömska källa af försonlighet!
Dess siste präst, den gamle Herakleon, vars hus Krysanteus och hans dotter en gång gästat, var död; hans tjänarinna hade flyttat till den närbelägna staden. När Krysanteus och Hermione lämnade templet Hermione fördjupad i minnena från den natt hon där upplevat varsnade de en man, som långsamt steg uppför den ena av dalens branta väggar och försvann bakom en klippa.
»Få vi stanna här i natt?» »Stanna!» kom det i nekande ton. »Ja da.» »Hvar få vi ligga?» »Eg veit ikke eg», tröstade oss budejan gäspande. Nu grepo vi till det vanliga medlet för att upptina obekant värdfolk: Vi redogjorde för våra personer, vår vandring och vårt mål.
Så dalade dunkelljuset stilla öfver nejden, men natt ville det icke bli, och Elsa smög omkring med glänsande ögon, betagen af den underbara stämningen, lyssnande till taltrastens sång ur djupa skogen. Allt detta var just som en saga, och det omöjligaste blef möjligt i midsommaraftonens trolska dager.
Några få år efter Krysanteus' död rullade folkvandringens böljor redan över romerska riket, och barbarernas härar stodo utanför Atens och Romas portar. Medeltidens tusenåriga natt föll över världen. En ny dag har kommit. Antiken och kristendomen genomtränga varandra.
Nu talas för första gången i dagboken om »de sjuka», som lågo i sina bäddar och uppvärmdes af de friska genom heta stenar, hvaremot de friska åter sökte hålla sig varma genom att gå och springa i det fria. Den sista veckan af April var vackert, angenämt väder, och från och med den sista i samma månad var solen dag och natt öfver horisonten.
Se skall dock hans öga ännu, Förrn högens natt hans flyktiga storhet gömt, Eviga makters lek med spotska, Trotsande jordbarns löften af bubblans tyngd. Han, skaparn af lycka och sed, Skall se en dag, när, fläckad af brott, hans ätt Slocknar i blygd, hans son, den ende, Sluter som brud sin syster i eldad famn'."
Dagens Ord
Andra Tittar