Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 oktober 2025
"Kanske mor skickat fram mej till' na liksom när vi skulle in till Ladd-Pelle", mumlade Maglena för sig själf. Hon hade fått en djupt begrundande uppsyn och såg forskande upp, in i ögonen på den fina frun, som inte syntes henne bara "fin" längre, utan ljus, blid. Maglena fick med ens för sig att mor skickat fram henne att vara syster åt den, som ingen syster ägde.
De ha blifvi så lättsamt inom mej. Jag ser allt lysa så himlande ljust öfver dej, och öfver barna där i sänghalmen, och det sjung så grant oppöfver mej. Ante så grant!" Med det föll Antes mor tillbaka på trasorna hon hade under hufvudet. Ante lade igen ögonlocken på henne och satte psalmbok under hakan, så att den inte skulle falla ner. Mor hade gjort så med far, när han var slut.
"Ja, så kan han tiga, då han ingenting vet om de han gormar om." "De är för en ingenting vet, som en frågar", fortfor Ante saktmodigt. "Int vet jag häller hur du ska bära dej åt med rosorna där, eller hur du ska få tid med sånt göra." "Ja, men jag vet de. När du var ute i går och bar in ved åt dom och skotta snö, så var jag inne hos frun, och hon hjälpte mej att laga tröjan här.
"Hörru, va ä de där för en?" frågade ungmön. "Tyst, ser du inte att han är levande!" svarade ungersvennen i en teaterviskning. Jag rörde icke en muskel, utan blickade oavvänt in i Hans Majestät Konungens stela ögonglober. "Den där! Nä huru håll i mej! Kan du inte se att den är av vax, va? Harru nånsin sett en levande människa så gul i syna, och så utan uttryck i ögona?"
Vi, småpojkar från den här byn och från grannbyarna å, ska dit och vara med på hvad som blir." "Men inte vi då, int. Maglena och Månke är trött och mått gå och lägga sej." "De är dom, som vill gå och Brita och jag ha lofvat dom att få följa. Dom si mej just int ut till att ha haft mycke att ha roligt åt", tillfogade Grels med något visst medlidsamt i rösten, som tog Ante.
De är pojkarna här allihop, som har varit här, å hålli fast na'; de luktar af den otäcka tobaken, som den där leingen Grels går och tuggar på", fnyste Maglena. "Farfar sa att vi skulle akta oss", sade Ante grubblande. "Jag är så rädd att drängen där inne ska ha i oss kask i moron", jämrade Maglena. "Han tänk nog ut hvad ledt är för mej å", sade Ante med en dyster, begrundande uppsyn.
"Och en gång, så sa Maja-Greta till mej, så hade hennes egen mormor talt om för na hva hon såg, när hon låg på logen och var ung och hade en böld i halsen." Maglena talade som om det tillhörde ungdomen att ha böld i halsen. "Midsommar var de", fortfor hon, "och mormora hade gjort fint åt sig på logen, bå sopat och satt in löf och häggblommer."
Och det gick utan plågor, han har det bra, tjuffröet, der han ligger. Alltid en mindre som fräter på mej... Förbannadt månsken att vara hvitt och klart. Ifrån barnkammarn hördes ett buller, det var röster som talade och någon som grät.
Oupphörligt sjöng hon samma ord så ljufligt, med hufvudet på sned: "Millmaste tana." "Åh, Vildmosse svanor! Det var en visa, som mor min sjöng för mej när jag var barn och skulle somna, en visa om vildmosse svanor. Jag tror det var af den visan jag fick skog och vildmossarna så kära att jag blef skogsman."
Medan Lina och Lundstedt gå ut i boddörren för att se på månskenet, har Svärdsbron fått upp portemonnäen, och börjar där efter plocka opp slantarne på disken. Där ha vi ge mej si, tolv skilling. Och så kommer du med bankovittnar med hål i; dom kan du gömma till håvpengar... fjorton och sexton, tjugo... trettiotvå. Hit med fyra skilling till nu. Fyra sk-illing t-ill! Nej! Det är alldeles för durt!
Dagens Ord
Andra Tittar