Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 9 juli 2025


Jag håller dig icke kvar» hon slog ut med båda händerna, som för att visa att der icke fans några band »och du kan komma igen, om du får lust. Vi äro fria båda. Men säg icke mera nu!» »Skall det betyda, att din vrede är förskräckligsade han hånfullt. »Det skall betyda att jag är mycket häftig och att mitt tålamod har en gräns

Resten af natten tillbragte hon, insvept i sin sjal, uppe ett berg, der hon såg solen upp öfver en glittrande insjö. Sedan hon druckit ett slaskigt morgonkaffe klockan 6, trafvade hon muntert vidare. Hon hade alls ingen röst, men nu hade hon lust att sjunga, ty det kändes lätt och gladt, allting.

Hennes stund var kommen, och bekämpande en olycklig benägenhet att stamma, yttrade hon: Jag vet, att man nuförtiden betraktar ungdomens lättsinne med ett visst överseende och till och med uppmuntrar det. Jag har inte heller lust att lägga mig till med några moraliska glasögon. En dag skall man upptäcka, att saken också har en ekonomisk sida, och skall man taga den allvarligare.

I åtta år hade jag försmäktat af brist andlig näring, min man åtog sig att redigera en tidning. »Kvinnan är gifven mannen till hjälpNu lade mitt dumma samvete ej mera några hinder i vägen. Jag fick nytt hängifva mig åt andliga sysselsättningar och gjorde det med lust och glädje. Det var som om jag lefde upp nytt. Och reformifvern grep mig genast.

Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar. Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust. Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån. Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

Men den stunden kände han, att hans gamla lust att se barn och kvinnor korsa sig av skrämsel för hans svarta kåpa för alltid slocknade, att det icke längre fanns något annat för honom än hon, som låg där i ormburen. En enda, åtminstone en enda, skulle kalla honom god och älska honom.

Ren från moln, som skymma solen, minns jag den sommar, vilken följde denna vårutflykt. Med vilken lust arbetade jag icke, och hur lätt skred icke arbetet framåt.

Hava hans gärningar visat något sådant? Äro icke fastmer mina ord milda mot den som vandrar redligt? Men nu sedan en tid uppreser sig mitt folk såsom en fiende. I sliten manteln bort ifrån kläderna människor som trygga sin väg fram och ej vilja veta av strid. Mitt folks kvinnor driven I ut från de hem där de hade sin lust; deras barn beröven I för alltid den berömmelse de hade av mig.

De fria förbindelserna voro sålunda ett slags fattigmans äktenskap, ej blott till lust, eller lek, och åtnjöto därför allmän aktning.

Och detta hjärta slog för fosterbygden; Att veta akta den, se det var dygden. Hvarför? Jo, därpå gaf han det besked, Att den var hans och hans vargerings med. Jag minns, hur ofta, när han var bland kända, Det var hans lust att orda utan ända Om detta land, "det bästa rakt, som fanns", Och om dess folk, "ett sådant folk som hans".

Dagens Ord

åtnjöt

Andra Tittar