Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2025
Gud nåde den, som var trög på fot, Så snart löjtnanten ropat: "Hurra, mina män, framåt!" Så lärde han in på eget vis Sin lilla käcka hop, Fördrog ej trassel och exercis: "Tätt efter i fjäten, gossar", Det var hans kommandorop. Och framåt såg han, han såg sig ej om, Når så mot faran det bar. Hur tätt i spåren hans skara kom, Det brukte han sällan varsna, Förrn midt i striden han var.
Den dystra hemlighet, som smugit kring från gård till gård, gömde sig då icke längre utan blottades av vinfuktade läppar och stod där nu med kött och blod mitt i fackelskenet. Dödssynd, ropade mängden, firnarverk! Är det julnatt, efter jag ser spöken? frågade Valdemar och skakade sitt ljusa hår. Af er, som skria värst, lärde jag mig aldrig, att brott behöva spöka.
Och dock lärde jag mig aldrig att se hennes liv i helt annan mening än den vanliga som en väg mot döden. Lyssnade jag icke till de förebud som kommo? Gjorde jag mig döv och blind mot de aningar, vilka flammade upp inom mig, som vådeldar hotande min lyckas hus, vilket jag trodde så fast murat? Jag vet ej, om det var så.
Han lärde sig Samojedens språk, och han hörde, huru mannen talade till Aikyn som snöstormen till drifvan. Han såg huru hon arbetade mera än trälinnans arbete, men aldrig erhöll ens så mycken vänlighet som trälen. Främlingen talade till mannen: "Var mild mot din hustru. Öfverhopa icke den späda med det arbete, som vore dig sjelf för tungt. Bemöt henne vänligt, hon är menniska som du".
Om icke det hade kommit en annan i vägen, en dålig flicka, som tog din fars kärlek från din mor. De voro så lyckliga innan dess och hade allting färdigt att ta ut lysning, så fort han skulle fått pengarne. Då kom hon, stal din far ifrån henne, ifrån fästmön, förde honom ut med sig, lärde honom att sitta dagen om på krogen, och så, så... Så öfvergaf han mamma, det var rätt åt henne.
Men när han fick en bra fras, lade han den åsido för att ha till hands i det stora slaget, så att han till slut hade en hel liten vapensamling av »vae victis», »etiam si omnes, ego non», »timeo Danaos et dona ferentes», »plus esse quam videri», »ille faciet», varmed de lärde officerarne på Riddarhuset brukade beskjuta varandra.
Hos de flesta andra folk är den episka folkdiktens språk föråldradt, och denna diktart är sålunda tillgänglig endast för de lärde, hvilka allena äro i stånd att njuta af densamma; de lyriska sångerna åter förekomma oftast i dialektklädnad och äro bristfälliga till formen eller obetydliga till innehållet.
Undrade jag inte nyss på din magerhet. Du är sjuk, och ditt blod är i onaturlig kokning. Mina skogskarlar lärde mig att förstå sådant. Du är en märkt man, och du överlever inte året. Du ser det då. Du också. Magnus vek undan manteln och visade på en rundel, som var uppskuren i brynjan nedanför vänstra revbenet. Jag tål inte längre tyngden av järnringarna. Det är något här inne i min sida.
"Men, min goda vän, äro då anlagen verkligen lika? Huru ofta ser man just någon utmärkt lärd bland dessa, som man påstår, så förfördelade karlar? Och bevare oss gud dessutom för dessa lärde, de äro ju vanligen mera underdjur än menniskor".
»Stackars de lärde från 1910-talet, som hade trott något så vanvettigt, som att jordens inre var glödande,» hette det nu. Ty nu hade den orubbligt säkra vetenskapen fastslagit, att fursten hade rätt. Och det var ju så solklart! Och trycket?
Dagens Ord
Andra Tittar