Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 maj 2025
Ett galaspektakel består egentligen i att man ger en gammal opera, tänder armstakarna på raderna och läser upp ett versstycke. Som det icke fanns någon opera på repertoaren, som kunde ha någon tillämpning på en magkatarr, bestämmer man sig för Don Juan. Versstycket beställes av hovmarskalken samtidigt med förfriskningarne av vederbörande hovleverantör och effektueras med ackuratess.
"Såsom botgörare blir således, menar min herre, Don Juan ett väsende, en ton?" "Ja, och jag får tillika nu bekänna, att jag gjort mig en egen bild af din Ramido Marinesco. Som du minns, betraktade du vid dina reflexioner öfver sättet att sluta stycken åtskilliga vyer äfven inom området af denna dikt. Alla dina anmärkningar härvid vill jag lämna i sitt värde.
Han ansåg henne för en vanlig liten landsortsfröken, hon deremot honom för en förskräcklig don Juan, mot hvilken hon hade att vara på sin vakt. Att han kunde bli i egentlig mening farlig för henne sjelf trodde hon dock aldrig ett ögonblick; dertill kände hon alltför väl sin styrka sin lidelsefrihet.
Han hade slutat några flyktiga ackorder, knäppte nu med styrkan af sin tumme på en tangent i sänder och roade sig åt tonernas spetsiga och stupida klang. "Don Juan penitente" började den gamle. "hvad befalles?" svarade Rikard och steg opp. "Jag har tänkt på honom hela natten." "Då har min herre icke sofvit." "Nej, vid Gud, min kära Rikard! Juan låter ingen sofva." "År det eljest något annat?"
Bulwers romantik opererar med åtskilliga af beståndsdelarna i Don Juan , Lara o.s.v. Vi ha t.ex. det motsägelsefulla sinnet, i
"Därmed säger han: Så ringa var det oting, som icke var min härlighet." "Om han jublar, hvi söker han då hat?" "Därföre att hatet mot Don Juan förstöraren är kärleken till Don Juan penitente. O Rikard, i förstöraren har han sprungit ut ur sig själf i blod och yra, i upplösning och död, i botgöraren återgår han ur tomheten till sig själf, med jordiskt kval och himmelsk glädje.
"Hittills har herr hofmarskalken hållit sig till senare afdelningen af Ramido Marinesco och börjat vid slutet; hvad är meningen om den förra?" "Jo, märk, min vän, i den ser man i lif och handling, hvad det är, som Don Juan botgöraren ångrar och fördömer.
Den gamle Don Juan undervisade mig i ämnet, alldeles som om jag varit en skolpojke! Så reste vi oss. Har jag sårat er på något sätt? Nej. I så fall skall ni säga mig det öppet. Ja. Men ni har icke sårat mig. Han såg på mig så där väntande, men jag gjorde intet närmande. Ni kan icke? En skakning på hufvudet. Han utstötte ett hastigt och otåligt: Nå! som menade han: »Låt bli då!»
Dagens Ord
Andra Tittar