Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 juni 2025
Tigerstedt, den finske gossen, Han, som Aflechts öde hade, Bet tillhopa sina tänder Och bröt ut i harm och sade: "Det är sant, han är en främling, Har ej växt i våra dalar, Han förstår ej våra seder, Ej det språk, vår tunga talar;
Du har väl haft flammor, Larsson, så du vet hur det är, sådant begriper du åtminstone. Och du förstår att jag inte kan bli en kristen så länge jag har en brottslig förbindelse med en annans hustru? Jag tycker du nickar därborta, alltså är du med på saken. Nu, kan du hjälpa mig att bli kvitt min lidelse för Ziri? Kan någon annan mänska göra det? Nej. Kan Gud göra det?
Nej, nej, nej! avbröt han sig. Inga omskrivningar. När det gäller denna kvinna. Kanske förstår ni mig icke nu, kanske kommer det en stund, då ni förstår mig. Och kanske kommer ni då att tänka på mina ord. Sker det i tid, så har jag kanske gjort er en tjänst. Och kan vara nöjd. Tack, mumlade Abraham och bet sig i läppen. Något så idiotiskt klumpigt som tack!
När jag läser dessa blad och ser, hur jag vacklat mellan hopp och fruktan, förstår jag icke, att vad dessa rader berätta verkligen kan vara sant. Och dock måste det vara så. Ty scripta manent. Och hur ofullständiga och fragmentariska dessa anteckningar än äro, berätta de mig dock med full visshet, att jag hoppades mera då, än vad jag kan fatta nu, när allt fått sin förklaring och sitt slut.
Men du kommer att göra det! Sa han. Förstår du, vad han menade? Nej, erkände tante Sara. Nåja, det gör detsamma. Du kände honom inte så väl som jag. Han menade emellertid, att han inte trodde på min karaktärsstyrka. Och inte på någon annans heller. Men vad som retar mig, det är, att han på sätt och vis och rent ytligt sett fick rätt.
Hon förstod, att det var längtan efter lycka, som doften kommit henne att känna. Och förr hade hon trott lyckan var att älska, hur som helst, hvem som helst, bara att älska den, som först kom! Hon trodde, att det var att älska, att utan vidare hänge sig åt någon. Jag har lärt henne bättre och hon förstår nu!»
Vid Zeus, en purpursnäcka, värd en fårahjord! Den vill du gömma? Gubbe, genom hvilken konst Du skaffar dig ditt offervin, förstår jag nu, Och dessa feta stycken, dem du bränner städs Med sakta bön om Ajas-ättens återkomst; Hur dem du hittar på din klippa, märker jag.
Nej, nu är du här, Begär ej glans och lagrar, men begär Blott porträttera hop en liten summa, För att kanske om några år, Med modet brutet och med viljan sår, Få fara ut i skygd af dessa dumma, Små, runda tolkar, dem en värld förstår Så ytterst artigt, fast de äro stumma.
Albin skådade djupt i sin rivals ansikte: Ja, men det var då besynnerligt! Hur så? Var han där då? Jag, ja! Men jag ville vara allena jag! Det förstår jag, men ville han gifta sig med henne efteråt? Efteråt? Det förstod inte Albin, men herr Axel var heller inte angelägen få någon förklaring utan blev sittande med den enda tanken som en spik i sin hjärna: Hon var när honom, men inte mig!
Sedan frågade jag och sade till ängeln som talade med mig: »Vad betyda dessa ting, min herre?» Men ängeln som talade med mig svarade och sade till mig: »Förstår du då icke vad de betyda?» Jag svarade: »Nej, min herre.» Då talade han och sade till mig: »Detta är HERRENS ord till Serubbabel: Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.
Dagens Ord
Andra Tittar