Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 maj 2025
Han såg farlig ut, där han med lömsk blick och smygande steg gick omkring barnen, och snålt vädrade efter geten, som krupit in emellan dem. "Gosse", ropade Maglena med sin vackert klingande mjuka, men på samma gång bestämda röst. "Gosse, huta åt hunn eran. Du sir väl att vi är små och ensammen.
"Kom hit , jag vill int vara ensammen", hörde hon en späd, svag röst därinne. "Är de du, Anna-Lisa", sade den lilla sjuklingen borta i utdragssoffan. "Sjung 'Hvar jag går', för mig, så ska jag somna." Gossen vände sitt, nu efter en häftig kris till det bättre, svettfuktiga ansikte åt väggen, slöt ögonen och väntade på sången.
Hon satte sig ner på marken, och bredde ut armarna mot hunden utan att bry sig om att han nafsade åt henne och slet lös en del af schalfransen. "Sussu sussu ! Int vill du oss någe ondt, vi, som är små och ensammen". Gråhunden tystnade, men morrade med ryggborsten höjd.
"Dom vardt de. Sonhustrun, hon hade skakat en och sagt att han skulle ta fram klockan, och Grels hade vari så sint att han hade gråti och sagt allt hva ledt var te farfar." "Å där låg han ensammen, ingen te ty sej till", sade Maglena med ömmaste medlidande i rösten. "Jo, han fick den han kunde ty sej till, för si du han dödde igår kvälls, farfar."
"Gamling, Björntasse", sade Maglena med ögonen stadigt fästade på björnen nu, liksom hon brukade när hon ville få andra onda djur goda. "Nasskusgubbe"! Hennes röst ljöd innerligt smekande. "Du få int vara sint på oss. Vi är små, vi, och ensammen å ha int nån'ting te värje oss me mot dej." Björnen ref sig med tassen bakom örat, hans ögon blefvo mindre onda.
"Sussu sussu " lockade Ante och försökte ställa sig in med den ilsket skällande, nu rätt ut på dem rusande hunden. Maglena kullrade sig ut från kälken. Hon slet schalen ifrån hufvudet, sprang fram emot hunden och bölde sig ned emot den med utbredda armar. "Sussu , sussu . Int är du sint på oss. Du si väl att vi ä små och ensammen!" Det var som om hunden förstått henne.
"Kan ni gå vägen fram ensammen nu, så går jag tillbaks efter Märta-Greta", sade Ante beslutsamt. "Gå bara så pass fort att ni håll värmen i er, och håll er mellan granprickarna." "Ja ni mått göra som jag säj", upprepade Ante myndigt, men med ett djupt bedröfvadt utseende, nu till, då syskonen uppgåfvo ett tjut af skrämsel, sorg och fasa att bli lämnade ensamma, utan Antes tryggande skydd.
Dagens Ord
Andra Tittar