United States or Guinea-Bissau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vad är det som ska börja? All oro och jämmer. Se, en måste ju betänka, att hon är olyckligt gift Ja, men det är inte jag, sade Abraham. Åckåckåck, kära hjärtanes, jämrade fru Enberg och försvann. Morgonen därpå var Abraham generad. Fru Hyltenius däremot visade inga tecken till förlägenhet eller till oro. Hon var sig lik. Under fjorton dagars tid lämnade Abraham icke Björkenäs.
Han låg i sängen och fingrade på ringen och somnade med den lilla guldklumpen liggande på sitt nakna bröst. Vid midnatt väcktes han av vagnshjuls krasande i gruset. Det är hennes nåd, tänkte han och smålog i mörkret. Han hörde hundarna gläfsa. Och han hörde hennes nåds röst: Har han kommit? Ja, kära hjärtanes då, svarade fru Enberg. Abraham kröp ned under täcket.
Hon var omgiven av alla fyra hundarna, och hon neg för Abraham. Men samtidigt hytte hon utåt gårdsplanen, där gubben tassade bort. Står du här och sladdrar, Gustav, står du här och sladdrar! Träffas fru Hyltenius? frågade Abraham. Jo bevars, jo bevars. Hennes nåd kommer genast. Herr Krok skall vara god och stiga in i förmaket. Jag är fru Enberg, sade hon och neg på nytt. Var så god, var så god.
Ja, det har inte jag heller, sade Abraham och reste sig. Å kära hjärtanes, herr Krok är så ung Hinner lära mig, menar fru Enberg? Det med. Och för resten när man är ung och grann Just det! avbröt han. Men nu skulle jag vilja gå och lägga mig. Jag är trött. Gumman tassade före uppför trappan. De gingo genom en övre förstuga in i en stor sal, som hade dörrar till höger och vänster.
Och vid den utgång, som dittills varit fri, köksutgången, där stod nu fru Enberg, röd av höstslakten. Och hennes eviga varningsrop, kära hjärtanes, blev till ett slaktrop, lockade fram bilden av ett slaktat djurs blodiga hjärta. Abraham stannade på sitt rum, två meter brett, tre meter långt, en och nittifem på höjden.
Rummet är en trappa upp. Akta sig för tröskeln. En kvart senare satt Abraham vid kvällsvarden i stora salen. Fru Enberg höll honom sällskap, stickade och pratade. Jo, se det blev en liten greve på Rogershus i förra veckan. Så nu var ju hennes nåd alldeles tvungen att fara på kristning. De är ju så gott som kusiner, hennes nåd och greve Bergfeldt.
Efter en stund knackade det på dörren, och fru Enberg stack in huvudet. Kära hjärtanes, inte ska herr Abraham sitta här i sin ensamhet Jo, just precis det, sade Abraham. Då försvann fru Enberg, och Abraham slutade sitt brev och rev sönder papperet. I detsamma knackade det lätt och hastigt, och Blenda steg in utan att ha väntat svar. Schacket då? sade hon. Det får vara i kväll.